Jeff VanderMeer: Avgrund


Det är inte ofta det händer men jag älskar både boken och filmen, och kan inte avgöra vilken av dem som är bäst. Med två delar kvar i bokserien har de än så länge varit väldigt olika. 

Snarare än science fiction är Avgrund gotisk skräck med en surrealistisk omgivning. Den överväldigande naturen övervallar de inkräktande romanfigurerna och stjäl strålkastarljuset med bravur. Naturen i området har tagit tillbaka övertaget och styr evolutionen igen, den stora gåtan är vad som har aktiverat denna process.

En grupp kvinnliga forskare har skickats ut för att samla in data ifrån detta område X . Där har varit tidigare expeditioner, varje grupp utvald efter nya premisser i hopp om att det ska gå bättre den här gången. Vi får tidigt veta att deltagarna har blivit hypnotiserade till att inte ta in omgivningen som den är, och att kartan de fått med sig har utelämnat vissa saker. Det är till och med oklart om kvinnornas tidigare minnen är deras egna.

Även om jag inte känner igen författarnamnet så kommer jag ihåg att jag såg rätt många blogginlägg om hans bok Finch när den kom, uppenbarligen missade jag något som inte hakade på där. Nu med, visst, för Annihilation har ändå några år på nacken. VanderMeer verkar vara en väldigt intressant författare att läsa mer av, men först och främst är jag väldigt förväntansfull på hur de här böckerna utvecklar sig (så in i).

"Allra bäst tyckte jag om att låtsas vara biolog, och om man låtsas något tillräckligt mycket leder det ofta till att man blir en någorlunda god kopia av det man härmar, i alla fall sett på håll."


Är väldigt pepp på en sommar med utflykter och nya upptäckter. Fick en lusing av en kråka idag, väljer att se det som en lyckospark.


2018-04-11



Mitt nästa delmål i livet är att slippa befinna mig i Sverige om vintrarna, primärt att slippa jobba under vintersäsongen. Men i det närmsta, reseplanering och kartmemorering tills alla tankar på salt och snöskottning är väck.

11 mars 2018




Istället för att köpa ännu en årskalender som aldrig kommer till användning skaffade jag det här året en drömkalender. Dels för att se till så att dagarna handlar om mer än jobb och återhämtning, men även för att projicera hur jag vill att nästkommande dag ska bli och vad jag vill få ut av året. Jag använder den också som en bokstavlig drömkalender för vad jag egentligen hade velat ägna dagarna åt.

A. gav mig ugglan Prescott som blivit min coach för det här året, han ser till så att jag får saker gjorda och hjälper mig med mina affärer (när han inte är upptagen med de affärer han har mer dörrkläppen Zackarias).

Det här året ska jag fokusera på att sluta snooza och gå ut mer på bio, konstutställningar och utflykter. Lära mig njuta av dagarna utan att de kretsar runt mat, klara av att hålla mig vaken utan socker. Jag har även beslutat mig för att ta körkort och så ska jag, lite sent men, se till att få ihop en aktieportfölj som, at least, slår index.

KG Johansson: Tosh

Jag fastnade långt ifrån för Africka-trilogin och uppskattar därför att Johansson återkommer till Afrika, i den här boken som är hästlängder bättre (i min mening). Dessutom tilltalas jag mer av grönskande djungel än sandöken. 

Tosh är en spekulativ upptäcktsresa av Afrikas tidiga flodkulturer. Boken börjar uppe i trädtopparna där Tosh lever bland högadeln, serverad av de arbetande klasserna ett par platåer nedanför.

Efter att  lite olyckligt ha blivit förvisad och såld som slav får han möta olika byar och deras samhällsuppbyggnader, utveckling och tro. Stammarnas språk speglar hur de ser på världen och sin plats i den. 

Språket sticker ut som huvudtemat i boken. I vilken utsträckning styr och begränsar språket tanken och den kognitiva förmågan? Är ord översättningsbara från ett språk, en kultur, till ett annat....eller ens från en person till en annan ?

En väldigt bra bok, som väcker intresset för Afrikas stammar och levnadssätt.