Love Kölle: Urmakarens värld

Det var ett bra tag sedan jag slog upp en bok inom New Weird genren, och jag uppskattar påminnelsen då jag var väldigt förtjust i den. Tyvärr blir det här ännu en sådan där läsning där jag mest sitter och längtar efter att börja på andra böcker.

Texterna beskriver staden Oltona, där kommissarien Odella som tappat greppet om tiden jagar efter sin egna mördare. Och där Professor Zenith har skapat en gigantisk kupol vari han studerar darwinismen genom egenskapade arter och mutationer. Fast vad de båda har med varandra att göra och vad allt ledde fram till har jag ingen susning om.

Urmakarens värld är för svår för mig. För konkret för att vara surrealistisk men inte tillräckligt för att ge en sammanhållande historia. I slutänden är det inte många utav texterna som jag får ut något av, för mitt huvud har omvandlats till mos vid ett väldigt tidigt stadium.

Boken är något av en hybrid mellan novellsamling och kortroman, jag upplever det som att få en knippe korta sammandrag återberättade för mig. Texterna är en kaotisk röra av fragment som bildar en eller flera historier som kristalliserats, tillsammans med, antar jag, ett par sidospår därtill. Det blir på tok för mycket, jag blir bara trött av att försöka reda ut vilka hänvisningar som faktiskt leder någonstans och vilka som bara är tänkta att sätta stämningen. 

Andra har uppskattat boken mer än vad jag gjorde, titta in på Retrogradespring och Tentakelmonster.