2016-09-09

2016-08-12

Orson Scott Card: Ender's Shadow

Ender's Shadow är den första boken av fyra, ...fem...typ.., sjätte boken är på gång,i Shadow-serien. Serien följer underbarnet Bean (Ärtan) och löper parallellt med Ender-serien. De båda serierna startat på samma ställe, men medan Ender sen lever i exil och försöker sona sina handlingar så fortsätter denna serien på jorden tillsammans med Bean, Peter och Valentine.

Jag har försökt mig på boken åtminstone en gång tidigare utan att ha kommit särskilt långt i den, och den gör ett rätt mediokert intryck. Det som är bra är att den ger läsaren en chans att få bevista stridsskolan ännu en gång, men istället för en ny historia så följer Ender's Shadow samma mönster som Enders spel. Konceptet håller inte en gång till och denna boken är, dessutom, i alla fall hundra sidor längre.

Även om jag gillar idén med att få ta del utav olika romanfigurers perspektiv, så är det svårt att skaka av sig känslan av att det här är en efterhandskonstruktion. Det blir svårt att ta till sig att Bean skulle ha haft så stort inflytande och att Ender samtidigt skulle ha missat hans rykte. Och..om det nu är Bean som är geniet bakom allt, hur kunde Ender då klara en hel serie på egen hand. Värst är nog Beans uppväxthistoria, som känns allt bra otrolig.

(Jag har länge tänkt att jag skulle skaffa och läsa om Scott Cards serie om Alvin lärlingen. Det är väl egentligen den jag gillat bäst. Fast, det var o andra sidan ett tag sedan jag höll i den..)

Singelnoveller. H.G. Wells: I avgrunden

Jag tänker försöka komma igång med novelläsandet det här året. Dock kommer jag inte läsa igenom samlingarna pärm till pärm utan det får bli en novell i taget.

I dag blev det I avgrunden av H.G. Wells, 16 sidor lång och titelnovellen i H:ströms novellsamling. Den finns fritt tillgänglig på engelska bland annat på Project Gutenberg, tillsammans med Wells andra böcker.

I novellen har utforskaren Elstead konstruerat en metallisk sfär som klarar att sänka ner honom till havsbottnen, 8 km down below.  Där nere upptäcker han sen en ny människoliknande civilisation.

Den är rätt menlös att sitta och läsa själv, där den klaustrofobiska känslan och trollbindande nyupptäckta havsmiljön uteblir. Betoningen ligger främst på dykanordningens konstruktion, fascinerande kanske men inget vidare spännande. Novellen blir mer effektfull som uppläsning och det gör verkligen stor skillnad.



Som en sidnotis, även om jag ännu inte kommit mig för att lyssna på någon av dem själv, så finns bland annat The War of the Worlds, Time Machine och Invisible Man som ljudböcker på Spotify.

Love Kölle: Urmakarens värld

Det var ett bra tag sedan jag slog upp en bok inom New Weird genren, och jag uppskattar påminnelsen då jag var väldigt förtjust i den. Tyvärr blir det här ännu en sådan där läsning där jag mest sitter och längtar efter att börja på andra böcker.

Texterna beskriver staden Oltona, där kommissarien Odella som tappat greppet om tiden jagar efter sin egna mördare. Och där Professor Zenith har skapat en gigantisk kupol vari han studerar darwinismen genom egenskapade arter och mutationer. Fast vad de båda har med varandra att göra och vad allt ledde fram till har jag ingen susning om.

Urmakarens värld är för svår för mig. För konkret för att vara surrealistisk men inte tillräckligt för att ge en sammanhållande historia. I slutänden är det inte många utav texterna som jag får ut något av, för mitt huvud har omvandlats till mos vid ett väldigt tidigt stadium.

Boken är något av en hybrid mellan novellsamling och kortroman, jag upplever det som att få en knippe korta sammandrag återberättade för mig. Texterna är en kaotisk röra av fragment som bildar en eller flera historier som kristalliserats, tillsammans med, antar jag, ett par sidospår därtill. Det blir på tok för mycket, jag blir bara trött av att försöka reda ut vilka hänvisningar som faktiskt leder någonstans och vilka som bara är tänkta att sätta stämningen. 

Andra har uppskattat boken mer än vad jag gjorde, titta in på Retrogradespring och Tentakelmonster.