David Sikter: Introdus

Året är 2070. Sedan första boken i trilogin, Autogenesis, så har mind uploading blivit en del av verkligheten. Människor kan nu få sitt medvetande uppladat till den virtuella världen. Samtidigt så har även de första självmedvetna maskinerna skapats. 

Boken beskrivs som en transhumanistisk thriller. Själv saknar jag den där finessen som skapar mentala konflikter hos läsaren, och thrillerbiten förstärker bara mitt ointresse för thrillers.

Jag gillar temat, det märks att Sikter är inbiten på ämnet. Fast när jag läser en bok så vill jag antingen ha väldigt nära och sensoriska miljöer, eller en teori som jag fastnar för. Istället känns handlingen här som en tråkig bisak, och det väcks inga frågeställningar av intresse.

Bokens korta kapitel ger en väldigt splittrad läsning där en hela tiden blir avbruten. Scenbyten var sjätte sida, mellan vilka intresset tvärdör gång på gång på gång. Jag vet att där var stunder jag tyckte boken var riktigt bra, men den blommade aldrig ut och nu när den är slut så väger det tungt åt andra hållet. Jag lyckas aldrig skaka av mig den där känslan av att den känns ytlig och ihålig, där det mesta känns överflödigt snarare än tätt sammanbundet som det borde.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar