Fredrik Lindblom: Dödens trubadur


Dödens trubadur är en fristående fortsättning på boken Röd skymning, och följer flöjtspelaren Levyant. Den fysiska utformningen är lika bländande som sist och den här gången är sidorna berikade med ännu fler illustrationer.

Boken har en charm i det att den är enkel och använder klassiska och sagoliknande fantasymotiv. Även med den här boken kommer jag att ha kvar tydliga bilder av miljöerna långt efter läsningen, men bristerna i utförandet är för svåra att bortse ifrån. Återkopplingarna mellan händelserna uteblir, det som händer i bokens början saknar relevans för fortsättningen. Motiven bakom figurernas handlingar är dåligt underbyggda och förklaras i efterhand. Jag vill inte behöva förklaringar. När det mot slutet sedan en efter en börjar kastas in nya figurer, tidigare onämnda och med oförklarade förmågor, ter det sig som nödlösningar och det blir poänglöst att fortsätta läsa. Inledningen är ointressant och slutet en utdragen pina.

Och det känns onödigt, för där emellan är boken riktigt mysskön att leva sig in i och varje scen skulle te sig riktigt bra om man plockade ut den ur berättelsen och gav den en egen, bättre ihopvävd, historia.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar