Marie Hermanson: Värddjuret


En sällsam historia där Anna, efter att ha kommit hem från Borneo, lever instängd i ett fjärilshus. Hon är värddjur åt tre ovanliga fjärilslarver, som trotsat sin natur för vidare fortplantning och artens överlevnad. De har ätit sig in i hennes lår och lagt sig till ro i väntan på sin nyfödelse. Hon är 36år, barnlös och har nyligen blivit dumpad av den gifta man hon träffat de senaste åren.

Trots det starka behov av rörelsefrihet som tidigare hindrat henne från att skaffa sig ett fast förhållande låter hon sig ledas in i denna bur. Efter påtryckningar låter hon sig vaggas in i passivitet som ett inspärrat moderdjur, matas, slutar dricka alkohol,  och blir allt mer handlingsberövad efter att benet inflamerats och febern tagit över. För larvernas skull.

Slutet antyder om ett uppvaknande med nya chanser, men jag läser det ändå med en viss uppgivenhet. Det har den där känslan av att hjältinnan frigjort sig från ett fängelse, bara för att vakna upp i ett annat som är värre.

Jag har tidigare läst Himmelsdalen av Hermanson, och den var väl OK, dock skar jag mig på språket och det fanns en underton som mest påminde om en dålig film med Leonardo DiCaprio i huvudrollen. Värddjuret har istället en mjuk ton med beskrivningar som andas och ser detaljerna, samtidigt som den också är gåtfull. Har inte haft något intresse för Hermansons böcker men nu vill jag läsa fler.


Isaac Rosa: Den osynliga handen


Adam Smiths teori om den osynliga handen påstår att individens egoistiska strävan mot sitt mål gynnar kollektivet som helhet, och detta mer än om denne istället medvetet strävat efter att verka för kollektivets bästa.(Idén raserades av matematikern John Nash, åtminstone i filmen A beautiful mind...)

Relaterat till Rosas bok kan det ses som att muraren endast utför sitt jobb för att tjäna pengar, men samtidigt tjänar han samhället på så sätt att vi får hus att bo i &c. Twisten i boken är att vi här hittar en grupp arbetare ifrån olika yrken uppställda på scen, inför publik, som utför sina vanliga arbetsuppgifter, men utan något syfte. Efter att muraren har byggt sin mur raserar han den och börjar om på nytt. Ingen har fått någon förklaring till varför de är där, utan bara vilka uppgifter de förväntas göra för att få betalt. Så vad åstadkommer de?

Man kan kanske tänka sig att människorna i publiken får sig en eftertänkare av att se hur arbetarnas dagar ser ut, men snarare ter det sig som en exhibition eller en cirkus; efter att tiden går snarare som att de är åskådare till en dokusåpa. En annan fråga är om det spelar någon roll för den enskilde arbetaren om delarna som sorteras i lådor blir en bil eller inte i slutänden, det är ändå samma sisyfosarbete utan slut. Här är de ändå synliga aktörer med möjlighet att få, åtminstone, publikens erkännande.

Varje yrkesroll som representeras på scenen får ett kapitel där arbetaren reflekterar över sitt arbete och hur det har varit på tidigare arbetsplatser. Ifrågasätter det som de flesta tar för givet: hur stor del av sig själva de ger upp och på vilka villkor, arbetsplatshierarkin där andra har rätt att bestämma över ens tid och resurser, bara för att de betalar. Det är monotona arbetsdagar som inte erbjuder någon personlig utveckling, variation eller åstadkommanden att få äran för.

Boken blir aldrig tråkig men den tar inte vägen någonstanns, när arbetarna presenterats är den slut, och jag är kluven till hur jag ställer mig till det. I huvudsak är det ett teoretiskt verk, och boken lyckas i alla fall väldigt bra med att ge en saker att reflektera över.

Gabriella Håkansson: Operation B


Hittade Garbriella Håkansson i och med Aldermanns arvinge som precis har kommer ut, och hon kan inte annat än anslutas till skaran stjärnförfattare som jag har missat. För en gångs skull börjar jag från början av utgivningen, vilket verkar ha varit hyfsat bra då Operation B har en uppföljare i boken Fallet Sandemann. Däremot går det alldeles utmärkt att läsa Operation B utan att känna tvång av att följa upp den med en bok till, hur pass fristående Fallet Sandemann i sin tur är får visa sig.

Operation B är uppdelad i tre delar. Tre fallstudier av kvinnor som skänkt sina liv för vetenskapen. Däribland en som i egenskap av observatör lever som passiv och äcklad iakttagare av partnerns samling sällsynta dyngbangar, som kräver allt mer utrymme i den lilla lägenheten.

Det är ett manipulerande spel av figurernas undermedvetna och stämningen är minst sagt stingsligt paranoid och förledande. Väldigt klaustrofobisk. Kvinnorna är fast med sina sambos som går dem allt mer på nerverna och väggarna kryper närmre utan att någon egentligen går ut. Annat än studierna är det väldigt innehållslösa dagar, som väcker de givna frågorna: vad håller de på med och till vilken mening?

Den instängda lägenheten har samtidigt något av en pittoresk minatyrvärld över sig, som vi som läsare reser oss över. En bedragande vardaglighet kan man kanske säg som lockar med hemmets trygghet och familjäritet men som suger ut sina inneboende, medan åren går och varje dag liknar den som var. När kvinnorna följer sina mäns långsamma förfall följer vi deras.

Jag har problem med att få händelserna att gå ihop tidsmässigt, men förmodligen är det jag som behöver läsa igenom boken en gång till. Det är en riktigt bra bok och den väcker mycket höga förväntningar på efterkommande böcker, som jag tror är ännu bättre.

Sammanträffande eller inte, men det var först efter att ha påbörjat boken som jag började hitta stora svarta skalbaggar runt om i lägenheten. Därutöver så har min Drosera vissnat ner endel och jag har trott det var för blomstänglarnas skull, men när jag rutinsenligt skulle plocka bort resterna efter sorgmyggorna så insåg jag att den bytt diet till en mindre variant av skalbaggar. Dom överlever inte i min lägenhet heller...