Duktig tös i staden utan smak(?)


Senaste tillskottet. Såhär två veckor efter att bibliotekets festivalrea på utgallrade böcker startade ligger det fortfarande guldklimpar och lyser upp bokborden. Glädjande har någon lycklig själ hittat Inbjudan till de våghalsiga, kvar ligger fortfarande ett andra exemplar utav Örn och Ängel, De små tingens gud och kompletta Isis-serien. Visserligen vore det kul att ha just de Isis-böckerna i hyllan, som lästes ut första gången; på den där tiden då timmarna fördrevs på biblioteket - särskilt önskar hon sig just de böckerna om Gormenghast. Men vettig är vettig och inte sentimental. Och Örn och Ängel har hon trots allt redan två exemplar utav i bokhyllan.

#Death by books


ur Operation B av Gabriella Håkansson

Med hem från Östersjö 2013




Jag minns mannen som var där ett par år och sålde promoskivor för 5 :- styck. Killen med nyutgivna dvd-filmer, 3 för 100 :- ... Nu för tiden är biblioteksgallringen det enda som gör det värt att resa in till festivalen, och den är minst lika skumraskens...

Viktor Johansson: Limbo

Viktor Johanssons debutroman är en mörkare och mer genrebetonad historia än vad jag hade väntat mig av honom. Det är en berättelse i obalans, där kaoset och dekadensen är det enda som är. Det låter bra men boken ter sig som ett stickspår (som borde hållts mycket kortare) till en längre roman. Som om historien är en del av det som händer efter eller innan, vid sidan av, den egentliga handlingen. Tom på egentligt innehåll och det är svårt att placera antagonisterna i sina rätta roller och att förstå deras monologer.

Julian Yacubs uppdrag är att finna rätt på den nuvarande Kurdám, en symbolisk ledare med gudastatus som upprätthåller den rådande världsordningen men som inte vill spela sin roll. Ryktena om Kurdáms försvinnande har spritt sig och många vill se honom död så att en ny värld kan ta vid.

För att sno Pål Eggerts boktitel så beskriver termerna ”Borde vara död” kärnan väldigt bra. För samtliga, men särskilt för Yacub som fötts badande i sin mors blod och växt upp inspärrad i lägenheten, där han avhumaniserats av sin far som aldrig låtit honom glömma sin skuld.

Låt oss säga som så att jag inte är helt övertygad om att Viktor Johansson är min typ av författare. Boken börjar som en positiv överraskning när vi flygs iväg till den främmande planet Lonia, med ett mecka betitlat Camera Obscura där allt avskräde samlats och människan tvingas möta sin sanna natur, men ganska tidigt slår det om till att mest kännas som obegripligt dravel som aldrig vill ta slut.