Isaac Rosa: Den osynliga handen


Adam Smiths teori om den osynliga handen påstår att individens egoistiska strävan mot sitt mål gynnar kollektivet som helhet, och detta mer än om denne istället medvetet strävat efter att verka för kollektivets bästa.(Idén raserades av matematikern John Nash, åtminstone i filmen A beautiful mind...)

Relaterat till Rosas bok kan det ses som att muraren endast utför sitt jobb för att tjäna pengar, men samtidigt tjänar han samhället på så sätt att vi får hus att bo i &c. Twisten i boken är att vi här hittar en grupp arbetare ifrån olika yrken uppställda på scen, inför publik, som utför sina vanliga arbetsuppgifter, men utan något syfte. Efter att muraren har byggt sin mur raserar han den och börjar om på nytt. Ingen har fått någon förklaring till varför de är där, utan bara vilka uppgifter de förväntas göra för att få betalt. Så vad åstadkommer de?

Man kan kanske tänka sig att människorna i publiken får sig en eftertänkare av att se hur arbetarnas dagar ser ut, men snarare ter det sig som en exhibition eller en cirkus; efter att tiden går snarare som att de är åskådare till en dokusåpa. En annan fråga är om det spelar någon roll för den enskilde arbetaren om delarna som sorteras i lådor blir en bil eller inte i slutänden, det är ändå samma sisyfosarbete utan slut. Här är de ändå synliga aktörer med möjlighet att få, åtminstone, publikens erkännande.

Varje yrkesroll som representeras på scenen får ett kapitel där arbetaren reflekterar över sitt arbete och hur det har varit på tidigare arbetsplatser. Ifrågasätter det som de flesta tar för givet: hur stor del av sig själva de ger upp och på vilka villkor, arbetsplatshierarkin där andra har rätt att bestämma över ens tid och resurser, bara för att de betalar. Det är monotona arbetsdagar som inte erbjuder någon personlig utveckling, variation eller åstadkommanden att få äran för.

Boken blir aldrig tråkig men den tar inte vägen någonstanns, när arbetarna presenterats är den slut, och jag är kluven till hur jag ställer mig till det. I huvudsak är det ett teoretiskt verk, och boken lyckas i alla fall väldigt bra med att ge en saker att reflektera över.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar