Tomas Eklund: Fågeln i kejsarens träd

That is no country for old men. The young
In one another’s arms, birds in the trees
– Those dying generations – at their song,
The salmon‐falls, the mackerel‐crowded seas,
Fish, flesh, or fowl, commend all summer long
Whatever is begotten, born, and dies.
Caught in that sensual music all neglect
Monuments of unageing intellect.
-ur Sailing to Byzantium, William Butler Yeats

Daniel har flyttat in i ett övergivet bibliotek och har tagit på sig att se efter samlingarna; där titlar som De ofödda människornas bok står, liksom Don Quijote av la Mancha och Borges Fiktioner. Staden har tömts på folk och tiden har frusit till en evig vinter. Enda gångerna han går ut är för att byta till sig mat, eller droger som får honom att drömma. Han har sett Stellas regelbundna promenader genom parken varje dag och väntat på deras möte.

I en annan värld gick Daniel ut ur sin och Stellas lägenhet i ett tillstånd av fugue, och kom inte tillbaks. Oförmögen att upprätthålla deras liv för två på egen hand lämnas räkningarna obetalda. Hon slutar att äta och börjar försvinna för att alltmer tappa greppet om verkligheten. Dåtid, nutid och framtid sammansmälter med presumtiva världar och drömmar.

För en gång skull, så hade jag inte haft något emot en längre bok här. Snöglobsvärlden lämnas ouppklarad och alldeles för snart, det är en värld jag hade velat stanna i i veckor – favoritmiljön, jämte fiskar som går på land och myllrande framtidsstäder som börjat krackelera. Slutet är något knackligt men känslan fantastisk.

2 kommentarer :