Dennis Cooper: närmare



George såg ut som om han gick i sömnen. Nåt var fel. Han sa att han inte visste hur han skulle beskriva det. Till att börja med hjälpte det att ta syra tre gånger i veckan. Sen förlitade han sig på våra små samtal. Nu fanns det inget mellan honom och ”det”, som han kallade det som han för tillfället kände. ”Det blir bara värre”, påpekade han när vi gick han i hand genom stadsparken.
   Jag fattade vad han menade. ”Det” var lika vagt som den meningen. Med andra ord skulle jag aldrig fatta det. Att säja så hjälpte inte. Vänner var på sin höjd lättsam underhållning. Jag höll öronen öppna, överdrev mitt intresse och hoppades att han nån gång skulle tycka att medlidande var sexigt.

Det är en upprepande historia som går i cirklar runt George och följer hans vinglande väg mot de öppna lejongapen. I princip: Två 17 åringar sitter inne på ett pojkrum inramat av gamla barntapeter och fyllt med Disneyland souvenirer, och tittar på tecknad film. Föräldrarna halvsovandes i soffan utanför. George, med ett ansikte som har en dockas perfektion, drar en lina, tar av sig byxorna och spelar död. Medan den andre, som tror sig nästan vara kär, uppnår sin tillvaros höjdpunkt, för att sen lämna honom.


Det är därför jag är glad att jag är känd för det jag är känd för. För att jag är så läcker, menar jag. Det gör att jag kan tro på mig själv och inte behöver oroa mig för att jag bara skulle vara en massa blå slangar inslagna i hud, vilket är vad alla egentligen är.

Bakom de vilsna ynglingarna i förgrunden som kämpar med att uttrycka sin kreativitet och att hantera sin egen dödlighet, finns Georges smärtsamma nedgång. Från att vilja ta sig ur sina problem och att ha någon vän att prata med, till att acceptera allas utnyttjande av honom och själv söka upp dem.  Det är en komplex och ytlig värld med många motstridiga känslor, väldigt obehaglig men bra.

Boken har en tydlig nivåskillnad mellan skolkamraternas relativt oskyldiga försök till att känna något (och samtidigt skjuta verkligheten ifrån sig) och de vuxnas intrång i en annars intern och nihilistisk ungdomsvärld.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar