Anna Starobinets: Den levande

”Rysslands horrordrottning”, utan att ha hört talas om Anna Starobinets tidigare så är det inte särskilt svårt att föreställa sig det efter denna läsningen. Och då är det här ändå ingen skräckroman.

Oändlighet har inte varit något som skrämt mig tidigare, men hon ger sådana rädslor befogenhet. Till exempel finns där ett ställe i handlingen där en av gendarmerna skapar Stora ensligheten i Luxury -simulationen (där användarna kan bjuda in varandra och leva ut sina fantasier tillsammans), dit hans tillfälliga partner förpassas gång på gång, för att bli sittandes isolerad i vad som upplevs som 1000 dagar i ödemarken. Hu! Värre blir det…

 Det är samma tema om en utvald och utbruten individ som blir våldtagen och utnyttjad utav resten av mänskligheten, som i många av de ungdomsböcker jag läste som mindre, och det var länge sedan nu som jag stötte på denna känsla av total överjävlighet (i fiktionen). 

Boken beskrivs om en Facebook dystopi. I tiden är alla i samhället uppkopplade till varandra, och lever i flera olika skikt samtidigt; verklighetens ytskikt, simulationer, chattar &c. Utom Zero, som är en anomali som inte borde ha funnits, och som inte finns ansluten till socionätet. Efter katastrofen skapades Den levande, som är en kodad entitet som skapats ur allas gemensamma medvetande. Varje människas liv spelas in och lagras, formar Den levande. Det universella medvetandet har blivit verklighet och kräver likes och enighet, inget utrymme för oliktänkare. 

Där finns inga familjeband, utan man lever för Den levande. Och i fall man blir sjuk eller missnöjd med sin tillvaro kan man alltid pausa sig själv och återfödas med bättre förutsättningar. Det finns ingen död längre, utan man återföds med samma inkod i en ny gestalt. På ett sätt som påminner om förnyelserna i Logans Run. På sätt och vis ett ganska lockande och osjälviskt leverne, men påtvingat. Dock, med den lilla haken att man inte har några minnen från sina tidigare liv med sig efter pausen.  

Programmet som sköter det hela är konstruerat så att ingen återföds i en högre klass. De som är placerade på korrektionshemmet för tidigare förbrytelser eller avvikelser kommer aldrig därifrån, och man kommer aldrig ur sin arvsskuld.  Slaktarens son, vars förflutna har blivit en populär dokusåpa, återföds inuti en ensam fängelsecell. Där han får stanna till nästa paus, och nästa. 

Boken är klaustrofobiskt labyrintisk, som ett spegelhus. Vi tar del utav sparade filer, dokument i olika former, som ger en omkastad och fragmentarisk handling som aldrig når fram till en fullständig förklaring till vad som händer. Därutöver gör programmet och återfödelserna att figurerna skiftar gestalt och roller. Boken har en sådan där brytning framåt slutet som jag älskar, för mig kändes det som att hela handlingen kraschade.

 En häftig bok i sin utformning, som i alla fall jag kommer att bli tvungen att läsa om för att få fason på. Ifall jag ska komma med något negativt så är det att mycket utelämnas - vad gör alla människor som inte är korrektander hela dagarna? Hur fan lever folk?? Äter de mat???

11 kommentarer :

  1. Håller med, omläsning behövs för att man verkligen ska kunna fatta allt i den här boken.
    Men jag gillade den ändå.....

    SvaraRadera
  2. Jag med. Det är kul med böcker som fortfarande kan ge behållning nästa gång man läser dem

    SvaraRadera
  3. Den här måste jag läsa, tack för tipset!

    SvaraRadera
  4. Verkar helkonstig. Ryssarna förnekar sig inte. Får se om det blir fullföljt, men läslusten är väckt.

    SvaraRadera
  5. Har inte reagerat på att konstiga böcker skulle vara ngt ryskt just, får se till att läsa fler! Förutom bra handling så är plotlinjen mycket intressant utformad (as in fucked up)

    SvaraRadera
  6. He, tänkte väl mest att ryssarna inte är rädda för att ta ut svängarna...

    SvaraRadera
  7. Jag tror också jag måste läsa om den här. Jag upplevde den som ganska tung och det tog rätt lång tid för mig att ta mig igenom det - inget negativt med det dock. Jag gillar tyngd i romaner. Men jag vill också läsa om den för att jag inte är säker på att jag förstod allting, som du så undrade jag också lite vad de gjorde hela dagarna?
    Men skrämmande bok, helt klart. Den gjorde mig rädd för både nutiden och framtiden. Och hur väl hon skräms med ändå väldigt små medel!
    Hu, som sagt.

    SvaraRadera
  8. Kan bara instämma. Och jag är väldigt nyfiken på hennes skräckromaner, om hon har skrivit några så vill jag verkligen ha dem översatta. De får gärna vara lite tunnare dock.. :)

    SvaraRadera
  9. Fanns visst redan - novellsamlingen An Awkward Age :-)

    SvaraRadera
  10. Åh, skräcknoveller lät ju inte helt fel! Skriver upp den, tack för tips :)

    SvaraRadera