Hannele Mikaela Taivassalo: Svulten

Annat än några titlar ur chick lit with fangs– kategorin så har jag känt ett hopplöst ointresse för vampyrer, men Svulten och In another librarys recension där jag hittade den tog sig igenom.   

Svulten är framförallt närvarande, utan kraftmätning. Istället, den ensamma och iakttagande vampyren som kryper upp bakom läsaren och nafsar en i nacken när man lägger sig för att sova. Konfronterar författaren, tar det inte slut snart. En sensorisk och lysten vampyr, som inte lever utan bara existerar.  

 I över 200 år har Jorunn Själfhämnd väntat ut dagen, när det är hennes tur att älska och födas är den slut. Nätterna ser alla likadana ut, och det närmaste hon kommer att få känna sig levande igen är när blodet från offrena blir en del av henne. Hon presenteras som stark, med huvudet buret högt, och åtråvärd. Men om en annan sida vittnar möblerna som hon flyttar från våning till våning, när stadsborna blir misstänksamma och hon måste söka sig till en ny stad, som liksom hennes kläder är hundraåriga och säkert även de gulnade.

En vampyrroman där livet upphör och ändlösheten är det som blir kvar, en bok utan driv. Väldans läcker, egen och hemsökande.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar