Johanne Hildebrandt: Fördömd

Som fortsättning på förra årets bokhyllerensning så blir det här året med gamla ofullbordade läsplaner. Det ska fortfarande rensas men nu behöver jag läsa/läsa om böckerna först för att se om de är något jag vill återkomma till...vilket lär sysselsätta mig ett tag.

Fördömd är en svensk skräckroman vars demon springer ur den samiska mytologin och väcks under en arkeologisk utgrävning uppe i Lappländska fjällen. Dessvärre får mytologin stå tillbaka till förmån för skildringen av tävlandet i den akademiska världen som boken också beskriver, där Helena försöker bli klar med sin avhandling men blir utmanövrerad. I slutet av varje kapitel går handlingen tillbaka till år 912 A.D. och röjer början på det blodsarv och den förbannelse som drabbat bokens norrländska familj i generationer.

Till följd får vi lyssna på en bitter och halvalkad protagonist som tidigare har varit inlagd för schizofreni och som nu fördömer alla omkring sig. Jag hade kunnat uppskatta Helenas kamp mot sitt förflutna, men det finns inga sidor hos henne att tycka om och hon har inga intressen! Resten av figurerna i boken är lika hjärtlösa och enformiga de, ingen vinner några sympatier och det är urtrist att följa en sådan handling.

Även om inget i boken sticker ut som nyskapande så är det inte den bok det kunde ha varit, det finns ingen känsla för historien eller stämningen utan elementen och beskrivningarna känns som att de är där för att de ”ska” vara där, för skräckens skull och inte för berättelsens.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar