Island
får sägas vara mer av en guidad rundvandring än en roman då den
snudd på helt saknar intrig. Men den börjar i alla fall med Will
som förliser och ”spolas iland” på den asiatiska ön Pala och
omhändertas av invånarna som visar honom runt och presenterar öns utopiska
filosofi. I själva verket är Will tidningsagent och jobbar åt
makter som vill komma över öns oljerättigheter.
Öns
drivkraft består i självutveckling och livslära och lever efter
en anpassad form av Buddhism. På ön blandas österländska och
europeiska läror och alla invånarna får lära sig engelska då
möjligheten att ta del av omvärlden anses nödvändig för ett
fritt liv. Men för den delen är det inte en helt och hållet öppen
ö som vem som helst får besöka utan alla regler är selektivt
satta.
Till
en punkt där de till synes går i clinch med varandra. Å ena sidan
botar man cancer med hjälp utav Mesmers teorier om animal magnetisk,
o andra undersöks alla fyraåringar med EEG för att påvisa om de
ligger efter i utvecklingen och behöver en anpassad uppfostran. Man lär ut jämlikhet men
avlar samtidigt fram barn genom insemination för att höja
populationens goda anlag och slå ut dåliga gener.
I
centrum, jämte meditation och uppmaningar om att leva här och nu;
strävan efter sitt sanna jag och dess sanna natur som fås av
hallucinogena svampar, står skolningen och den börjar i princip omedelbart efter födseln. Man lär inte ut ämnen som fysik och kemi utan
koncentrerar sig på utveckling, hälsa och gemenskap. Harmoni mellan
kropp och själ. Det hela sker väldigt systematiskt med framtagna
metoder för att lära barnen att reagera positivt till världen och
varandra. Det är en frihet som sker under väldigt kontrollerade
former, men frågan är om indoktrineringen är värre än vår.
”Pure
Pavlov.”
”But
Pavlov purely for a good purpose. Pavlov for friendliness and trust
and compassion. Whereas you prefer to use Pavlov for brainwashing,
Pavlov for selling cigarettes and vodka and patriotism. Pavlov for
the benefit of dictators, generals and tycoons.”
Boken,
Huxleys sista, skrevs 1962 och Hitler används på flertalet ställen
som exempel på resultatet av omvärldens utveckling. Utopin beskriver inte bara hur man har valt att
leva utan kanske ännu mer om vad man har tagit avstånd ifrån och
lärt sig att förhindra.
We
don’t give ourselves coronaries by guzzling six times as much
saturated fat as we need. We don’t spend a quarter of the gross
national product preparing for World War III. Our economic system
doesn’t permit anyone to become more than four or five times as
rich as the average. Electricity minus heavy industry plus
birth control equals democracy and plenty. We never allowed
ourselves to produce more children than we could feed, clothe and
house. We have managed to resist the temptation to which the West has
now succumbed , over consumption.
Will
informeras om ölivet i dialoger som uttrycks likt föreläsningar
och boken tillhandahåller inte direkt upplevelsen av ett
realiserbart samhälle. Det är ett filosofiskt verk och troligen får
man ut mer av boken om man är bekant på Huxleys tidigare texter och
utveckling. Det känns heller inte helt ultimat att läsa boken så
som annan skönlitteratur då man går förbi styckena för snabbt
med få pauser. Så det är en bok för mig att återkomma till....om några
årtionden.