Ann-Christin Gramming: Köp inte den här boken!

Köp inte den här boken! – mitt år med köpstopp samlar blogginläggen från Ann-Christin Grammings köpstoppsblogg under 2007 då uppehållet gällde. Bloggen är fortfarande igång och hittas på Köpstoppsbloggen.


Det var en intressant läsning, även om det känns som om boken har gått ur tiden vid det här laget. Förutom att skriva om sitt egna köpstopp så fyller hon ut med flera boktitlar, bloggar och aktiviteter som relaterar till ämnet (och det är här som boken känns inaktuell, men det är fortfarande inspirerande idéer som bjuds). Bor man i storstaden, Göteborg speciellt, finns här också många bra tips på olika former av återvinning och prylbyten – tyvärr blir de, liksom de ekologiska butikerna som det tipsas om, svåråtkomliga för oss som inte gör det.


Vad jag kan sakna är en uttalad riktning på själva köpstoppet. Det framgår inte om målet är att få mer tid med barnen/mer pengar över/ökad livskvalitet/bättre miljö, eller vilken motivation man nu kan tänkas ha. Därmed ter sig resonemangen runt köpstoppet ofta motsägelsefulla; en minimalistisk livsstil har i min mening litet utrymme för alkohol, att äta ekologiskt är inget bra sätt att tjäna pengar på och internationell bookmooching långt ifrån miljövänligt och billigt. Även om Anki inte får någonting för det, så är väl boken inte heller fri från reklam och tankebanorna fortfarande inriktade på konsumtion.


Så jag gillar framförallt boken som ett slags uppsamlingsverk över området och skulle gärna läsa en uppdaterad version. Särskilt nu när det har gått några år, då jag tänker mig att Anki har utvecklats i sina tankar och det kanske har blivit mer av en naturlig livsstil än ett påtvingat avståndstagande.

PC Jersild: Sena sagor

I Sena sagor har nio fall påträffats där objekten utan synbar anledning mist färgseendet. Björklund vill skriva en doktorsavhandling kring fallen i ett försök att hitta den bakomliggande orsaken, och samtidigt ta reda på hur objekten själva upplever förändringen. Dock är patienterna präglade av personliga motgångar och tycks rycka på axlarna åt vad, läkaren ser som, problemet. De skäms och vill överhuvudtaget inte kännas vid saken, istället så vill de ha råd och stöd med sina privata affärer. Varefter läkaren, som försöker göra sig förtrolig med patienterna och få dem att öppna upp sig, blir allt mer indragen i deras liv.


Akromatopsi, total färgblindhet där patienten ser världen i svart-vitt, är ett sällsynt fenomen som länge har fängslat neurologerna då det har setts som en möjlighet att få reda på hur hjärnan uppfattar, eller skapar, färger. Att drabbas innebär förstås en väldigt stor omställning där både omgivningen och ens inre visualisering främmandegörs. I boken har de drabbade blivit akut ljuskänsliga, men annars talas det inte om vad förlusten har inneburit eller vilken uppföljning som görs. De tycks alla vara ointresserade av att söka vård, men också insnärjda och isolerade i så gråsmutsiga liv att färgförändringen inte längre gör någon skillnad. Det blir till en bagatell.


Där finns en spänningen mellan den objektiva verkligheten och vad vi själva läser in av den, hur vår bild av saker och ting kan förändras och styras. Jämförelsevis med optiska illusioner där uppfattningen av en färg ändras i förhållande till kringliggande färger och vad hjärnan tror sig se. Men också hur de styrs av emotionell och kulturell påverkan, och framförallt den egna viljan.


De första kapitlen är utformade som forcerade rapporter skrivna för att försöka hitta spår och samband där det inte finns några. Handlingen styrs sedan iväg från fallstudierna till att istället skildra individerna själva. Det är en absurd och underhållande skildring av de olika perspektiven, och intressena, mellan forskare och objekt. En minst sagt härvig historia. Den enda anmärkningen är att det är svårt att hålla reda på och komma ihåg vilka alla i boken är och deras roller, många namn.