Paul McCartney, Anni Rigg: Köttfri Måndag Kokbok

Paul McCartney startade 2009 en kampanj för att sprida budskapet om Meat free Monday, som ett medel för att minska klimatförändringarna, och kokboken är tänkt att göra det lättare att anamma konceptet. Den är inte som din vanliga kokbok utan ger en komplett dagsmeny för 52 måndagar framöver, indelat efter våra fyra årstider. Boken innehåller förslag på frukost, matsäckslunch, lunch, tillbehör/snacks, middag och dessert. I strikt mening så är den inte vegetarisk utan endast utan kött; där finns ofta ägg, ost och mjölkprodukter i, om än inte i allt.

Den inledande presentationen av boken är inget vidare, utan inleder bara kort med att tala om köttindustrins miljöpåverkan. När det kommer till matlagningsböcker så vill jag gärna ha ett inledande kapitel som presenterar råvarorna och förklarar tanken bakom recepten, samt näringslära; särskilt här där boken är avsedd som en första introduktion till att äta vegetariskt. Eftersom den här boken ger måltidsförslag för hela dagen så hade jag velat veta hur deras tankar till en god middagsplanering ser ut, och med bokens avsikt i åtanke så är det konstigt att man inte för någon diskussion om fördelarna med att äta närodlat, ekologiskt och säsongsbetonat. 

Det är flera personer som har bidragit med recept och menyerna känns ostadiga på så vis att alla måltider inte känns fullt ut kompletta - särskilt matsäcksluncherna ter sig oftast mer som mellanmål - samt att recepten går från att ibland vara avsedda för en pygmé till på sina ställen upp till sex personer. Det är inte alla recept som har innehållsförteckning (för att spara plats?) utan man får många gånger läsa sig till vad man behöver i tillagningsbeskrivningen.

För mig ligger det största minuset på frukostarna. Första dagens frukost består utav ett ägg och fyra sparrisar, på något ställe föreslås en köpt croissant med choklad och där finns flera muffinsvarianter. Den där matsäckslunchen känns rätt snart som ett obligatoriskt mål innan lunch, snarare än som ett alternativ att ta med till jobbet. Eftersom det inte är svårt att komma på vegetariska desserter på egen hand så hade jag i den delen av menyn dessutom gärna sett fler alternativ åt det nyttiga hållet.

På plussidan så är boken nästan helt fri från halvfabrikat såsom quorn och sojaprodukter, utan man har strävat efter att maten ska vara enkel, nyttig och billig. I alla fall lunch och middagarna uppfyller det här och det är vardagsmat med få tillagningsmoment som inte känns krävande att laga, utan som ligger rätt nära det jag själv brukar äta. 

För att göra boken bättre för mig som redan är vegetarian och som kommer att använda den för att slå upp middagsförslag i så hade den gärna fått ha bilder på fler av rätterna och ett index som var uppdelat efter måltiderna istället för att ha allting sammanslaget i en lista. Annars så är det en bok som jag tror kommer att användas flitigt. Boken innehåller många recept och jag gillar tanken på en strukturerad middagsplan. Vill och kan tänka mig att laga det mesta.

Fler vegetariska recept finns på kampanjens hemsida Meat Free Mondays

Peter Høeg: Elefantskötarnas barn

Vill du vara vän med en elefantskötare? Förvissa dig då om att du har plats för elefanten – Gammalt indiskt ordspråk, som inleder boken.

Kort sammantaget är det en bok om ett ungt sökande efter varseblivningens dörrar och om elefantskötare. Elefantskötarnas vårdare består utav Peter och Tilte Finø, 14 respektive 16 år, barn till prästen på den fiktiva ön Finø. Prästparet har rest iväg och man har satt myndigheterna på att hämta in barnen och placera dem på fosterhem. Barnen i sin tur har rymt i jakt efter sina mirakelcharlataner till föräldrar, i förhoppningen att kunna lämna en välartad barndom bakom sig och få bli fria individer. Elefanterna är det personliga bagage, eller kall, som de flesta bär inombords och inte har kontroll över, men styrs utav och vars skötare barnen får valla sig fram mellan. 

Jag gillar ön och det idylliska glimmer den och ortsborna får när Peter blickar tillbaka på sin uppväxt. Likaså de reflektioner som görs i förhållande till de andliga världsåskådningarna och hur alla de excentriska figurerna i boken har formats efter sina elefanter. På den nivån tycker jag om de osannolika och nonsensartade beskrivningarna. När det kommer till handlingen däremot så hade jag helst sett en bok utan det parodiska kriminalspåret som jakten utgör. Jag har svårt för ironiska historier där allting faller på plats efter figurernas lyckokast. Det känns fånigt och gör intrigen meningslös att följa. Men framförallt fastnar jag återigen för hur Høeg vrider på orden så att de fångar saker ur ett nytt perspektiv och hela tiden skapar meningar som får en att vilja stanna upp.