Annika Luther: Skogen som gud glömde


En skolklass ger sig ut i på en exkursion till nationalparken Kalmanjärvi i östra Finland. Utflykten ingår i en breddningskurs i botanik och inhemska nyttoväxter och de paddla kanot. Det är  en omkastad ordning på handlingen och berättelsen skildras genom att flickan Minka efter hemkomsten skriver ner vad som har hänt. 

Jag tycker att uppresan och de första dagarnas vandring är bra fångade, så här tolv år efter fjällvandringskursen jag gick i gymnasiet längtar jag glömsk av tiden tillbaks och hade velat följa med på det här. Som bokens titel och inledningens tillbakablickande mardrömmar förråder så blir det dock ingen idyllisk resa. Efter oförutsedda händelser kommer en del av gruppen bort och utflykten slutar i en norrländsk version på American Gothic genren.

 Det var en fängslande läsning men boken brister en hel del i övertygelsen vilket gör att den såhär efter någon veckas distans inte känns särskilt bra längre. Jag störs till exempel utav att det har beslutats att de ska ta sig fram med kanot istället för att vandra och att man inte har gjort några förberedelser för detta.  Därutöver upplever jag det som att det, inget vidare diskret, har smugits in ett kapitel för mycket i boken. Kapitel sex utgörs i huvudsak av deras första sträcka paddlandes ner för floden, men kanoterna levereras först i kapitlet efter och det blir då deras premiärtur. I detta kapitel börjar även Minkas inkastade inre dialoger om att hon känner sig oälskad och de skär sig till en grad mot handlingen där även de tycks tillhöra en helt annan bok.

I Luthers senaste bok De hemlösas stad, som får sägas vara avsevärt bättre, har större delen av klotet lagts under vatten och det indiska familjelivet har en framträdande roll. I Skogen som gud glömde möter de en före detta Greenpeace-aktivist som flytt ut till skogen där han försöker skapa en koloni, kallad gaiaprojektet. Som sagt tidigare uppskattar jag verkligen finlandssvenskan i böckerna och naturtemat som böckerna knyter ann till lockar. Det går inte att komma ifrån att den här boken har handlingen av en b-skräckis, men det finns fortfarande saker där som tilltalar mig och Luther håller en egen stil.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar