Peter Høeg: Kvinnan och apan

… uppföljaren till Flickan och Kråkan (typ).
"En apa närmade sig London. Den satt på en bänk, i en segelbåts öppna sittbrunn, på läsidan, hopsjunken, med slutna ögon och en yllefilt om sig, och till och med i denna ställning fick den mannen mitt emot att verka mindre än han var."

De inledande styckena påminde mig i det första om gåtlekarna i stil med ”En naken man hittas död i öknen med en avbruten sticka i handen”, och efter första delen befarade jag att hela boken skulle vara fullkomligt oläsbar, men det går över. I den andra delen irriterade jag mig på alla luckor i handlingen och figurernas obegripliga roller, men för varje del utvecklas handlingen till det bättre och väver sitt grönverk omkring en. En verkligt uppiggande läsning.

Kvinnan i boken heter Madelene, är i trettioårsåldern, en alkoholiserad överklassdonna på väg utför som har fastnat i sin ingjutna roll som lyxhustru. Hon kommer att dras till den olovligt införda apan som hennes man har placerat i deras vinterträdgård, i syftet att experimenteras på för att få igång mannens karriär på riktigt. I apan och dess fångenskap ser hon sig själv och hon bestämmer sig för att rymma med den.

Hon hade trott att samhällets lagstiftning skulle skydda apan, och hon hade misstagit sig. Hon hade väntat sig att de sociala konventionerna skulle ha gett henne själv åtminstone litet tid att springa, och också där hade hon tagit fel. Hon hade satt sin lit till sin egen, triumferande känsla av att vara på rätt spår, och denna känsla hade visat sig vara en illusion. Nu gjorde hon upp balansräkningen över universum, och hon såg, så långt hennes erfarenhet räckte, inte ett spår av överordnad rättvisa. Motståndslöst tvingades hon mot medgivandet att världen är en maskin i vilken människor och djur är delar, eller till nöds små självständiga maskiner, alltså livlösa, eller värre än så, livlöshet som rör sig livfullt, dödens små perpetua mobilia.

Boken gör lysande iakttagelser och är väldigt tänkvärd och fängslande. Apan i boken får mig också att tänka på testet med den osynliga gorillan, våra blinda perceptionsfläckar, och har en hel del att säga om våra liv och hur vi lever dem.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar