Arthur Machen: Den store guden Pan och Det innersta ljuset

Arthur Machen fick sitt genombrott med Den store guden Pan (1894). Långnovellen börjar med en vetenskapsman som har hittat en tidigare outforskad grupp nervceller som hindrar oss från att varsebli andevärlden omkring oss.


Berättelsen är upplagd som ett mysterium och bokens andra novell, Det innersta ljuset som följde även i den ursprungliga publikationen, följer samma tema och börjar med en kvinna som avlidit och vid sin obduktion visar sig ha en djävuls hjärna.


En dimridå har, genom våra sinnen och logiska tänkande, lagts över människans själ och hindrar den från att skåda sitt ursprung och jordens mörkare krafter - den äkta världen här symboliserad av Pan. Andevärlden beskrivs som något av ett helvete som öppnar upp sig och får mig att tänka på något av Clive Barker. Denna ohygglighet som vi endast får bevittna genom den självmordsvåg som plötsligt drabbar London, efterhand som fler träder över tröskeln, är överallt omkring oss.


Centrum i de båda berättelserna utgörs av en depraverad dam i ombytlig form, som gör kvarteren mörkare och kusligare än vanligt. Tankarna går således även till femme fatal -motivet som fanns i Cazottes Den förälskade Djävulen. I övrigt ska Machen visa tydliga influenser från Robert Louis Stevenson.


Den inledande essän om Machen, av Vincent Starrett från 1917, gjorde med sina citat mig väldigt pigg på Drömmarnas berg. Som jag tror mig ha hört gott om sedan tidigare. Annars fick bokens båda noveller inte mig särskilt andsluppen och motiverad att hugga fler. De har sina glimtar, men även om naturbeskrivningarna och Londons dekadenta kvarter får mig att stanna upp så är det mycket text däremellan som inte tillför något. Jag kan tänka mig att Machen bar på många spännande tankegångar, och sådana skymtas även här, men de hade gärna fått vara fler. Framförallt hade jag önskat mer sammanhängande och koncentrerade berättelser.

2 kommentarer :

  1. Bra skrivet! Jag måste läsa den! Har en recension av en annan Machen-bok som jag glömt publicera. Har du läst "Den röda handen"? Den är lite mer som Sherlock Holmes.

    SvaraRadera
  2. Har inte läst den, men det låter ju lockande.. :-) Tack för tipset!

    SvaraRadera