Amanda Hellberg: Jag väntar under mossan

Jag väntar under mossan är den perfekta sommarlovsläsningen. Ute i skogen bland insjöar, surrande flugor och skogsfolk. Boken fångar upp den trolska stämningen och har en väldigt vacker språkdräkt som med precisa och stilrena ordval för en ut i naturen.


Jag gillar språket mycket bättre än själva utformningen och är inte lika förtjust i perspektivvalen. De inre monologerna drar fokuset till författaren istället för figurerna och känns inte realistiska, samtidigt som bytena rubbar läsningen och rycker ur en från berättelsen. Begreppsparet Utvald och Väktare som används för mig till Japan och inte till den svenska urskogen, jag är utled på de båda termerna och tycker att de utgör ett stilbrott.


Slutresultatet är en lite mysryslig och somrig bok i en underskön miljö, men den är för uppstädad för att riktigt komma åt sin läsare.

3 kommentarer :

  1. Jag läser denna just nu och har ca femtio sidor kvar (recension kommer snart). Men jag håller med dig om den vackra miljön. Däremot finns det en del annat som hade kunnat vara bättre: Hellberg kunde ha stannat kvar vid den traditionella mytologin som hon gjorde i början och hållit sig borta från trendigt häxeriaction.

    SvaraRadera
  2. Precis så! Hade också velat få mer av de mytologiska väsena och skippat häxbiten.

    Kul att du också läser den :-)

    SvaraRadera
  3. Verkar lovande, tack för sommarlästips! :D
    Håller med om att det är tröttsamt med begreppen "Utvald" och "Väktare". Får mig att tänka på Buffy och vampyrerna, Cirkeln och en massa annat.

    SvaraRadera