Nahoko Uehashi - Besttjusaren I: Stridsormarna

Stridsormarna är den första delen i serien Besttjusaren. Som omslaget ger oss en inblick av så är det en japansk berättelse med fantastiska, gudalika, vidunder som sträcker sig över stora vida fält.


10-åriga Erin blir, efter att hon flytt från hembyn, upptagen av en före detta lärare som nu dragit sig tillbaka som biodlare. På sin mors sida härstammar hon ifrån nomadfolket Aryo, vilka lever nära naturen och som pågrund av sina främmande seder och förmågor har fått en motsvarande skydd status.


Naturlivet och den individuella bildningen har starkast betoning i skildringen. Beskrivningarna stannar upp vid skötseln av de infångade stridsormar, bin och fågel Rock- liknande kungsbestar som tilldelas en varsin etapp av boken. Emotsatt den enkelspåriga skolan, där Erin helst skulle ha utbildats till en god hemmafru, får hon tillfället att studera och utveckla sitt intresse för djur efter egna initiativ. Såhär långt är det i största utsträckning en fridfull berättelse långt utanför stadsmurarna.


Bokens upplägg är utrymmesmässigt intressant. Den inledande, sorgliga och karaktärsgrundande, presentationen sveps förbi och efterföljs av femtio sidors undervisning om bin, när det är dags att gå vidare. Den stannar upp vid de lyckliga och harmoniska stunderna, medan åren spolas förbi. Berättelsen har en förmyndarröst som jag i vanliga fall inte brukar gå väl ihop med, men jag tycker att den är väldigt trevlig här. Dessvärre gör den att boken är något övertydlig och repetitiv emellanåt, men i mångt och mycket är det en ljuvlig bok.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar