Steve Savile: Secret Life of Colors

Secret Life of Colors är snällare än Skrattande pojkens skugga i sina uppmålade våldsscener och känns inte fullt ut lika intensiv, men perspektivet och stämningen är sig likt och sidorna skrikandes blodbestänkta.


Den utspelar sig på New Yorks gator, bland förtvivlan och de fasor som dröjt sig kvar efter stadens alla offer. Vid framkallningen av några bilder som han har tagit på en prostituerad upptäcker privatspanaren Gabriel att hon bär på samma märke som offrena efter the trinity killer, och blir i sitt försök att varna henne indragen i polisens jakt på mördaren. Det är inte förrän halvvägs in i boken som man får reda på vad som faktiskt pågår, vilket hindrar mig ifrån att skriva om den som jag vill.


Fat raindrops came down from a charcoal sky as Gabriel Rush let the glass-tinted door swing closed behind him. The gray of cigarette smoke corkscrewd lazily into the haze of stale December air.


Savile för tankarna till serier som Spawn och The Crow, filmer som Angel heart, men jag har inte stött på miljön i romanform. Upplevelsen blir en annan när handlingen utspelar sig inifrån en själv. Han har ett distinkt sätt att använda orden på och man ser världen som genom en prisma.


Beskrivningarna är uppbrutna, påträngande visuella och talar till alla sinnen. Känslan under läsningen är att allt ligger precis där det ska, utan att för delen kännas övermättat. Handlingen utvecklar sig pusselartat genom flera personer och tidsperioder så man vet aldrig om det man fått berättat för sig är allt. Den håller en på spänn.


Ännu en författare som jag har börjat bunkra upp med här hemma.

(Vet inte om det finns någon konsekvens i stavningen, men ni vill troligen söka på Steven. Hemsida finns)

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar