Richard Dawkins: Verklighetens magi

Till vår första dator där hemma hade vi en interaktionsskiva med Stephen Hawking, baserad på A brief history of time (tror jag). Trots att den var på engelska, ljud som hackade och datorn som hängde sig varje gång man försökte klicka sig vidare så var det en väldigt stor upplevelse.


Verklighetens magi är därför en bok som jag har sett framemot riktigt mycket, då den ger mig lite av samma känsla som det där mötet med Hawking. Framförallt tack vare Dave McKeans underbara illustrationer som gör det till ett fascinerande möte med världens mysterier även i bokform.


Dawkins riktar sig den här gången till ungdomar och ger svar på några av verklighetens mysterier, men introducerar även det vetenskapliga förhållningssättet och förklarar vad det går ut på (vilket gör boken till ett perfekt komplement till skolstudierna, eller inför gymnasiet...även om den är svår). Boken har tolv kapitel:


  1. Vad är verkligheten? Vad är magi?
  2. Vem var den första människan?
  3. Varför finns det så många olika djur?
  4. Vad är saker och ting gjorda av?
  5. Varför blir det natt och dag, sommar och vinter?
  6. Vad är solen?
  7. Vad är en regnbåge?
  8. När och hur började allting?
  9. Är vi ensamma?
  10. Vad är en jordbävning?
  11. Varför händer olyckor?
  12. Vad är ett mirakel?


Tyvärr är boken ändå en besvikelse, även om den är snygg som tusan. Texten är rörig och pladdrig där jag vill ha den konkret och knivskarp; vinklingen är vidrig; det är svårfångat och ämnen glider över till nya från en mening till en annan och kapitelordningen är jättekonstig. Vad har jordbävningar med liv på andra planeter att göra?


Varje kapitel inleds med att presentera ett par äldre myter kring fenomenet, bara för att sedan visa på hur mycket smartare dagens vetenskapsmän är. Istället för att använda de äldre myterna som en ”dumskallarnas sammansvärjning” så hade jag velat se en diskussion kring myternas funktion och hur vetenskapen växte fram.


Det är inte bara tidigare världsåskådningar och religiösa som trycks ner utan flera gånger inleder han i stil med (ungefärliga citat) ”Det är många som tror att..”, ”Det finns fortfarande de som är okunniga om..”, hur lyckat är det i en bok som riktar sig till ungdomar där många förmodligen är nya för ämnet? De som inte hänger med i hans tillkrånglade redogörelser blir dumförklarade. Ett citat:


En av vetenskapens stora förtjänster är att forskare vet när de inte vet svaret. De erkänner glatt att de inte vet.


Det är alldeles för mycket pompöst skitsnack som inte hör hemma i en faktabok. Bokens förtjänst är den helhetsbild som erhålls och den ger grundläggande förklaringar på hur saker och ting ligger till. Det är fortfarande en jätteintressant bok, men det är många meningar och uttryck som jag vill stryka över med svart spritpenna.


10 kommentarer :

  1. Apropå att inte göra sig lustig över äldre tiders föreställningar: Har du läst "Den gyllene grenen" av James Frazer? En fascinerande bok från runt 1900 om hur föreställningar om magi, religion, och i viss mån även vetenskap uppstod, med mängder av exempel från Jordens alla hörn. Och respektfull; han är mycket noga med att påpeka att det inte var fråga om att människor var mindre intelligenta som gjorde att de trodde på magi, utan istället att de ännu inte hade den kunskap som århundradena bygger upp om vad som fungerar och vad som inte fungerar.

    Inte precis den mest lättlästa filosofiboken men väl värd ett försök. Den kom i pocket någorlunda nyligen (dvs typ 90-talet); inte den kompletta utgåvan som är jag vet inte hur många band, men en av Frazer nedkortad.

    SvaraRadera
  2. Vilken härligt ärlig text. Jag gillar!

    SvaraRadera
  3. smorkin: Jag läste en kurs i idéhistoria för ett tag sedan, där förhållningssättet till myterna var att de var bildligt/symboliskt menade för att få en begreppssfär att röra sig med (det vill säga vi skulle inte utgå ifrån att människorna trodde på det här bokstavligt...det är väl inte långt ifrån de modeller vetenskapen använder idag; man lär väl skratta åt våra atomavbildningar och dna-strängar sen).

    Vi läste om Baldersmyten ur The golden bough (från bokbandet tror jag), men har för mig att Frazer användes som ett dåligt exempel på hur man absolut inte fick göra när man analyserade texter...minns inte exakt vad det gällde, jag tror det var något om att göra egna antaganden och tolkningar utan förankring. Fast det är väl samma sak där kanske, don't laugh at the elderly..

    Det du skriver låter dock som ett väldigt vettigt synsätt. Har inte kommit mig för att läsa boken, men har haft den i tankarna :-) Ses den som filosofibok idag? (den skrevs ursprungligen som en studie va?)


    Anna: Tack för uppskattningen :-)

    SvaraRadera
  4. @Emma: Ursprungligen en studie, definitivt, var tänkt som en typiskt viktorianskt grundlig genomgång av olika kulturers föreställningar om magi, religion mm. Men när den var klar fick Frazer kritik för att den var hädisk. Själv ansåg han att han var en god kristen, men eftersom han också var noggrann och ärlig blir det rätt uppenbart att kristendomen bara är en av alla religioner som passar in i mönstret över hur religioner utvecklas. Lite som Darwin som också attackerades från religiöst håll medan han ansåg att han bara redovisade fakta, och att det inte hade något att göra med religion i sig.

    Och Frazer har fått mycket kritik efteråt eftersom han i tidens anda glatt drog slutsatser som att olika kulturers likartade idéer betydde att de också tänkt och utvecklats på samma sätt, och att han gärna tar t ex en rit och sen tolkar den själv med slutsatser om hur den uppkom mm, istället för att undersöka hur den egentlig uppstod i samhället ifråga. Onekligen sant att han är en person som läser om diverse saker och sen sätter sig och skriver ned sina reflektioner med utgångspunkt från materialet snarare än att själv utföra grundforskning.

    Men jag tycker att kritiken är delvis orättvis; den kritiserar boken för att den inte är någonting som den faktiskt inte heller utgör sig för (dvs den utgör sig inte för att vara grundforskning utan är istället en sammanfattning av observationer, som Frazer reflekterar över). De stora dragen i boken argumenterar han för på ett övertygande sätt, även om han slarvar i detaljer. Den här typen av bok, dvs en där någon ger sig på att faktiskt beskriva hur världen och människorna fungerar har länge setts som omodernt; istället ska vetenskapliga texter vara specifika, detaljerade, och helst inte ge sig på stora ämnen överhuvudtaget. Det tycker jag är synd för det är intressant när någon ger sig i kast med de riktigt stora frågorna utan att vara rädd för att misslyckas :-)

    Så jag vet inte om jag egentligen ska kalla den för en filosofibok... Kanske bättre att säga att det är en klassisk essä, om än något längre än vanligt :-)

    SvaraRadera
  5. Tillbaka till "Verklighetens magi": Synd att den inte var så lyckad, det behövs bra populärvetenskapliga böcker! Jag är lite kluven till Dawkins som författare; "Den själviska genen" var intressant, men de böcker jag läst efter den har känts som ganska träiga upprepningar :-/

    SvaraRadera
  6. Kan inte svara för om Dawkins tar upp något nytt här. Dock så är de första kapitlena betydligt mer ingående och han lägger stor möda på att göra sig förstådd här. Medan "är vi ensamma?" -kapitlet är platt och rätt patetiskt (i alla fall om man har lyssnat på/läst Hawking :p)...vet inte varför han alls ger sig in på ämnen utanför sitt område; det är mest en massa intetsägande tjat "det här kan jag inte, se vad insiktsfull och ödmjuk jag är som vet mina begränsningar"... Gillar inte heller Dawkins längre :D

    Det som gör essäer så kul är just det där tycker jag, att författarna får spekulera lite som de vill och inte behöver ta så stor hänsyn till grundmaterialet (om där finns något). Egentligen så vill jag uppmuntra fritt tänkande.

    Folk får förstås skriva vad de vill så länge de är öppna med vad de gör, fast i faktaböcker som "Verklighetens magi" så vill jag i regel inte känna av författaren alls (de ska vara väldigt tydliga med sina åsikter och avsikter i så fall). Blir osäker nu på vad som gäller för populärvetenskapliga böcker, har de utrymme att vara subjektiva?..är det ett mellanting mellan essä och faktabok?

    SvaraRadera
  7. Hm, bra fråga om populärvetenskapliga böcker. Jag tror jag håller med dig om att författarna nog ska vara rätt osynlig i dem, eller precis som du säger vara tydliga när de växlar till subjektivt innehåll. Typ ett efterord/förord där de är personliga kanske?

    Och jag förstår inte heller varför just Dawkins ska skriva om fysik och astronomi; bara för att någon är specialist inom ett område så innebär det ju inte att hon är specialist inom andra.

    Det är det som är trevligt med essäer: Du kan vara specialist eller nyfiken lekman, för det enda som spelar roll är att du skriver intressant och har tankeväckande funderingar :-)

    SvaraRadera
  8. Det var fint skrivet om essäerna :-) Det blir något av en frizon... jag blir alldeles utopisk nu i tankar om ett utrymme där alla kan uttrycka sina idéer utan att inskränkas av sociala normer och bildning; man hjälper varandra att utvecklas istället för att tävla och strävar efter att nå nya insikter

    Har du skrivit några själv?

    (I praktiken är väl ribban för essäer rätt hög? Jag upplever det oftast som att skribenterna har en IQ på ungefär 2000+ och har minst 10 000 böcker memorerade som de kan utantill från pärm till pärm, men jag luras kanske av att de vet hur man formulerar sig:-))

    SvaraRadera
  9. Jo, det är lite pressande att essäer oftast känns som om de skrivits av renässansmänniskor som läst precis allt!

    Har inte skrivit några själv, med möjligt undantag för en B-uppsats i 1800talslitteratur på universitetet; vår lärare hade den ovanliga idén att vi skulle skriva om någonting vi var intresserade av, och att vi *inte* skulle läsa vad andra litteraturvetare skrivit om det ämne vi valde eftersom han tyckte att vi själva skulle fundera på vad vi kunde komma på utan att jämföra med andra.

    Jag skrev om Thackerays "Fåfängans marknad" och det blev väl OK, men det var framförallt roligt att läsa alla andras uppsatser. Istället för torrt tuggande som mest består av noter och hänvisningar till tidigare skrifter blev det en fascinerande blandning av idéer och infall. Men sen på C-nivän var det andra lärare, och då blev det istället kritik om någon vågade sig på att dra egna slutsatser istället för att förhålla sig till andra mer erkända skribenters diton :-/

    SvaraRadera
  10. Så dumt att ni inte fick fortsätta så, och att det inte är vanligare som redovisning. Låter annars riktigt kul, särskilt när det är ditt ämne :) Dessutom borde det väl ställa högre krav på att man är hemma i referenslitteraturen

    SvaraRadera