Monica Hughes: Makten över Isis

Tre generationer har passerat på Isis och efter presidenten Mark Londons bestämmelser så har de äldre tagit avstånd från tekniken och förtiger Isis förflutna. Man lever i ett primitivt samhälle som förbjuder utveckling och handling med hänvisning till att värnaren (gud) ser efter dem. För de yngsta är berättelserna om jorden och rymdfärd inte mer än fantasier från desillusionerade gamlingar.


Boken utspelar sig år 2136. Det är läskigt att läsa om hur snabbt mänsklighetens historia föll i glömska och om hur man misslyckats med att föra kunskaperna vidare. Dock känns skeendet märkligt. De äldre generationerna var med under ankomsten till planeten och vet om att presidenten ljuger och leder dem alla mot undergång. Varför skulle de tigande se på medan deras nära dör i bristen på läkarvård eller när kolonin hotas av jordskalv och förödande stormar, när de kunde frodas i säkerhet. Avståndstagandet till maskiner känns inte som en förklaring för den brist på självbevarelsedrift som råder.


Jody är den nyfikna upptäckaren som försöker bryta mot de äldres dumheter. Han blir rätt så tråkigt präktig när han är på gränsen till att upptäcka mänsklighetens samlade uppfinningar på bara ett par dagar. Nu när samhället utvecklas från grunden igen så vore det kul om utvecklingen följde en annan riktning istället för att ta efter vår tidigare (detta observeras men så här långt märks det inte av).


Jag kan se mig själv som liten sitta i biblioteket och läsa den här, men igenkänningen under läsningen är minimal. Vissa scener känns bekanta, men de skulle lika gärna kunna vara från någon annan bok. Ställd mot Isis -hotad planet så känns den ganska tam och menlös. Spännande och läsvärd men inget som sätter sig. Dock vittnar markeringarna i min bok om minst två yngre läsare som har avslutat den i betydligt färre sittningar än vad jag tagit på mig.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar