Helena Granström: Osäkerhetsrelationen

Versromanen är en ny upptäckt för mig och jag känner mig för tillfället rätt bekväm här, innan jag går steget längre och försöker ge mig in på lyriken. För mig som gillar komprimerade berättelser är det här idyll (just nu, det går nog att tröttna på detta med).


Snarare än versroman känns Osäkerhetsrelationen som essäistisk prosalyrik. Här finns ingen direkt handling, och även om orden erbjuder ett attraktivt uttrycksmedel som förstärker innehållet så är det tankebanorna som lockar; dialogerna är slående. Resultatet skulle beskriva sig bra som NV-porr. Det grämer mig att jag inte har fått tag på Granströms debut Alltings mått, som verkar minst lika intressant.


Dilemmat som angrips följer titelangivelsen och behandlar mätning och observation av elektroner inom kvantfysiken. Texten söker efter svaret på verklighetens ekvation, varefter vi kan tyda världen vi lever i. Här möts de fyra forskarna som figurerar i texten av de begränsningar som språket och vetenskapen sätter upp, då dessa inte är skapade efter hur världen faktiskt ser ut utan efter våra förenklingar och antaganden om den (vår observation); vilket gör att man saknar begreppssfär att röra sig med.


Han säger: >>Du talar om observation. Det finns ingenting sådant! Observationen är inte naken, den är klädd i axiom och hypotes! Den är ingenting i sig själv.<<


E KAN INTE tiga, så han talar.

>>Ingenting<<, säger E, >>kan övertyga mig om att det ofullständiga är fullständigt. […]


ELEKTRONER SAKNAR EGENSKAPER, och har en egenskap som kallas spinn. Elektroner roterar inte, och spinnet är deras rotation.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar