Eric Idle: Vägen till Mars

Vägen till Mars är något av en metastudie som försöker dissekera humorns funktion, och klä av dem som tagit till sig den som yrke. Som bas framhålls en förenkling av clowntyperna, i motsatsparet Vitansikte och Rödnäsa; rollerna av den intelligenta, allvarsamma komikern och den fåniga, dumma, vilka berättelsens två centralgestalter representerar.

Boken är en humoristisk rymdopera som utvecklar sig i två trådar. Humorparet Alex Muscroft och Lewis Ashby, ackompanjerade av roboten Carlton, far med rymdskeppet Johnnie Ray runt i solsystemet och letar efter nya gig, i väntan på det stora genombrottet som ska ta dem till Mars. Inledningsvis köar de till en audition för ett framträdande i divan Brenda Wolleys show.

Carlton har i sina observationer av de båda nått slutsatsen att humor är något distinkt för människan och arbetar på en studie som ska knäcka formeln för komedi. 80 år framåt i tiden sitter en mikropaleontolog, vår berättare, med nämnda studie och har genom Carltons rapporter kunnat följa utvecklingen ombord på Ray.

Det råder alltså en dubbelreflektivitet, vi överöses med satir och one-liners men tvingas också att tänka. Anmärkningsvärt så lyckas Idle, sin karriär till trots, aldrig riktigt övertyga en om att det finns någon giltighet i hans analyser och slutsatser då de saknar styrka, och bokens svaghet är troligtvis att den aldrig gör några tillslag (småputtrigt tror jag var ordet). Texten är skriven i otakt och har sina obekväma stunder där det är svårt att skilja på komedi och tragedi, vilket dock skänker en känsla av uppriktighet till den. Ni vet att det är ett drag som jag uppskattar väldigt mycket, jag vill kunna urskilja personen som skrivit verket. När det kommer till observationsförmåga och underhållning strålar boken på alla plan; teoretiskt, humoristiskt och handlingsmässigt. Det var länge sedan jag befann mig ombord på ett interplanetariskt kryssningsfartyg, och jag har saknat det.

5 kommentarer :

  1. Nämen! Skriver Eric Idle böcker? :O Intressant!

    SvaraRadera
  2. Rätt passivt skrivande, men för min del hade han gärna fått skriva mer. The road to Mars skrevs 1999, men kom ut på svenska 2010. Innan dess har han visst skrivit en bok som heter Hello Sailor (1975)

    SvaraRadera
  3. Där ser man, han har tydligen läst in ljudböcker också, tex Kalle och chokladfabriken.

    SvaraRadera
  4. Jag kan tänka mig att han gör sig bra som inläsare :-) Kan inte med ljudböcker, men han skulle kanske lyckas dra med sig en så man stannar kvar i berättelsen utan att bli allt för distraherad av allt utanför

    SvaraRadera
  5. Hehe, jag klarar inte heller av ljudböcker (okej, jag har bara försökt en gång) men jag kunde inte koncentrera mig på att enbart lyssna utan började göra andra grejer samtidigt och då glömde jag att lyssna. Det kanske funkar om man ska iväg på en lång tågresa.

    SvaraRadera