Anne Plichota, Cendrine Wolf: Oksa Pollock -Det sista hoppet

Det sista hoppet är den första delen i hexalogin om Oksa Pollock; en ny ungdomsserie som följer den populära kombinationen skolmiljö och magi. Efter att familjen Pollock flyttat till London och Oksa inlett första terminen på sin nya högstadieskola börjar hon bli varse att hon kan kontrollera föremål med bara tanken. London och vår verklighet är annars detsamma men däremot finns det ett dolt rike, Edefia, som är osynligt för oss. Där magi är en del av vardagen och även de visa älvorna lever.


Boken lever till största del på sina beskrivningar och har en riktigt fniss-framkallande uppsättning av växter och fantasifigurer som förts med från Edefia. Liksom på sitt stora artilleri av trollbrygder, magiska föremål och praktiska egenskaper. Skolgården i sin tur har sin vanliga charm med bråkstakar, orättvisa lärare, och en föraning av problem som börjar gro mellan Oksa och den trogna vapendragaren och barndomskamraten Gus. Nu när hon har fått magiska förmågor har hans självkänsla gått i botten. Däremellan blir handlingen något utdragen för det är under en stor portion av boken som det egentligen inte händer någonting, men det tar sig.


Där är ett par saker som jag inte kommer överens med. Boken är kramig på ett sätt som slår i överkant. De annars charmiga scenerna med småfolket möts varje gång med högljudda utrop från bokens publik, vilket får det att kännas mer som inövade spexframträdanden än något tillfälligt. All denna uppståndelse gör mig tokig, därutöver hälsas Oksa genomgående av stående ovationer varje gång hon rör på sig. Skådespelet gör också att jag aldrig känner för figurerna och det är svårt att hinna uppfatta allvaret i stunderna där faran hotar. I själva verket blir det Gus´s utveckling och motgångar som blir intressanta då han utgör en mycket komplexare karaktär. Och så var det det där vanliga; hur hade det varit om de kunde få vara kompisar utan att det blir kärleksproblem?

Det är ändå en bok som tjusat mig på sina ställen men jag känner mig inte helt medryckt. Det borde dock finnas mycket kvar att upptäcka, bara de nästkommande böckerna har en kompaktare handling så är jag inte omöjlig.

4 kommentarer :

  1. Vart flyttar de ifrån? Oksa låter lite japanskt tycker jag. ^^

    SvaraRadera
  2. Ah, ifrån Paris. Det borde jag förstås nämnt. men jag håller med dig =)

    SvaraRadera
  3. Hexalogi? Roligt med en häxhexalogi, men lätt deprimerande att så många böcker är planerade redan från början ;-)

    SvaraRadera
  4. Hehe, just det.. Jag hade hunnit förtränga den biten sedan du anmärkte på fenomenet sist ^_^

    Vet förstås inte hur många av böckerna som redan var färdigskrivna när de fick kontrakt. Första boken är självpublicerad, men därefter fick de kontrakt på fem böcker till

    SvaraRadera