Sjón: Skugga-Baldur

Det här är en cirkulär folksaga; nu i jakten på en mickelsdotter, som ett spegelvänt eftereko av Balder och Lokes tvistemål. Sagan tar vid 1883, en vinterdag till fjälls med pastor Baldur Skuggason som fått korn på en blå fjällrävshona. I kapitlena stegar dagarna sig sedan bakåt och vi hamnar hos botanisten Friðjónsson som tagit emot en kvinna med Downs syndrom efter att han hittat henne instängd i ett skjul på en av gårdarna.


Boken är kortare än Sjóns andra och har glesare radavstånd. På flera sätt är språket mer lättillgängligt här; ett rakare språk som inte snor in läsaren lika mycket i metaforer och mytologiska sidoturer. Det är ingen svag historia, men av typen som lätt halkar av en för att händelserna tar slut för plötsligt och jag hittade aldrig någon egentlig funktion att hålla fast den i medan jag läste. Där finns en otillfredsställd känsla av ofullständighet, som och motiven bara har presenterats.


Ser man till utgivningsåren är det tydligt att böckerna bara har blivit bättre och bättre. Så jag glädjer mig istället åt att senaste boken Skymningsinferno tillgodosåg allt jag kunnat önska av den här, som annars hamnar närmast den där första upplevelsen jag fick av Sjóns författarskap men som skulle ha kunnat utvecklats betydligt mer.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar