Alfred Bester: The Stars My Destination

"It was an age of freaks, monsters, and grotesques. All the world was misshapen in marvelous and malevolent ways."


Framtiden har formats efter upptäckten av Jaunting, en inneboende förmåga hos människan att teleportera sig av ren viljestyrka; med förbehåll att man vet var man befinner sig och är välbekant med ankomstplatsen. Efter upptäckten har samhället blivit mer eller mindre rättslöst och krig har utbrutit mellan de inre planeterna och satelliterna utanför asteroidbältet, som nu alla är befolkade.


Solsystemet är till största delen befolkat av vrakplundrare och dårar. Det är en splittrad värld i oordning. Teknologin har genomgått en ojämn utveckling och saknar övergripande regelbundenhet, den tycks uppstå lokalt efter behov vilket gett många märkliga uppfinningar med nischad anpassning..allt är möjligt om någon bara är galen nog att prova på det och har pengarna. Man behärskar cybernetik och den som har råd kan utvecklas längre än kroppens begränsningar.


Gully Foyle var enda överlevaren i vraket efter rymdskeppet Nomad, på drift. Efter att ha trotsat döden i 170 dagar når äntligen ett annat skepp fram till honom, men det passerar trots att det sett honom. I ögonblicket föds en övertygelse efter hämnd, en drivkraft större än hans tidigare erfarenheter av livet gett honom.


Bortsett från världsbygget är hämndmotivets påverkan på Foyles personlighet intressant att följa, trots att han är en figur som inte nödvändigtvis väcker några sympatier. Han har en försmådd karaktär; saknar inledningsvis förmågan att teleportera sig, besitter inga förmågor eller kunskaper, så småningom sedd som ett hjärnlöst monster... I frågan om inneboende potential hos människan sker en utbrytning ur den mall omgivningen bundit honom vid och han blir något av en religionsföraktande nietzschean som vägrar foga sig och som sätter upp sina egna mål, för att utvecklas mot den slutliga övermänniskan.


Simon säger var snäll att rekommendera boken för mig, som introduktion till sf- klassikerna, och jag kan inte förstå hur jag missat Alfred Bester (för jag medger att jag aldrig hört talas om honom tidigare). Mentalt hos mig placerar sig boken jämte China Miévilles myllrande fantasirikedom och bryter sig ut ur genrerestriktionen vidare mot ingenmanslandet Weird fiction. På andra sidan står tv-serien LeXX; som motpol till den sterila och högutvecklade sf:n, där samhället istället har splittrats och alla är dömda att driva omkring planlöst på sönderskjutna planetspillror till slut, som följd har isolationen gjort så att alla mist förståndet. Arch-Traitor Stanley Tweedle känns som rena nidbilden av Foyle. Det enda som saknas i boken är ett insektskrig, men den kompenserar i gengäld med den häftigaste framställningen av synestesi-egenskaper jag sett.

14 kommentarer :

  1. Jag har gått och velat hur länge som helst utan att kunna bestämma mig om jag vill läsa den här boken eller inte, men nu har jag äntligen beslutat att jag vill det. Tack! :)

    SvaraRadera
  2. Ett vist beslut tycker jag! :-)

    SvaraRadera
  3. Vad roligt att du gillade den! Det är verkligen en av mina favoritböcker, men jag gillar den så mycket att jag har lite svårt att se på den objektivt.

    Jag har inte tänkt på likheten med Miéville men jag håller helt med. Helt olika stilistiskt men känslo- och idémässigt däremot...

    Och apropå att Bester är såpass okänd: Jag antar det beror på att han bara skrev två sf-romaner på 50-talet i snabb följd, och sen gjorde han annat innan han återigen skrev skönlitteratur/sf. Så alltför lite material för att uppmärksammas så mycket som han förtjänar.

    Å andra sidan, vilket material! Den andra 50-talsromanen, The Demolished Man, är inte lika spektakulär som The Stars My Destination, men den är riktigt bra den med. Den smyger sig på en mer, dvs den växer i efterhand när man tänker på den. Och sen har vi hans noveller där det finns en del som är hur bra som helst. Fondly Fahrenheit, Time Is the Traitor, för att nämna två, har satt sig i min hjärna på ett sätt som bara vissa Philip K Dick-noveller gjort annars.

    Sen tycker jag att hans återkomstroman från 70-talet, The Computer Connection, också är riktigt bra: Ännu mer kaotisk än de tidigare, men inte lika mycket före sin tid.

    Och så är det lite rolig kuriosa att han (antagligen) var den som hittade på "In brightest day, in blackest night..." för Gröna Lyktan, och efternamet Walker för Fantomen, när han pysslade med serier innan han började skriva sf :-)

    Hm, det märks nog att jag gillar Bester. Mycket!

    SvaraRadera
  4. Den var grym, tack för tipset! :-) Var inte alls förberedd på hur den skulle öppna upp sig, eller att den skulle vara så fräsch. Bester verkar mad as a hatter så det ska verkligen bli kul att läsa mer.. känns överskådligare än Dick vilket underlättar bokvalet en hel del.

    Vad fick boken för mottagande när den kom?

    SvaraRadera
  5. Den gick bra mottagande, men bara i sf-kretsar, och sen har den fortsatt att guppa runt som en klassiker för de som läst mycket sf (i listor över bästa sf-romanerna någonsin brukar den komma högt upp, men bara om det är sf-läsare som röstar). Så en uppskattad klassiker, men den har aldrig nått ut utanför genren egentligen. Vilket jag tycker är synd och orättvist ;-)

    Apropå novellerna Fondly Fahrenheit & Time Is the Traitor (Söta Celsius & Tiden förråder oss): Jag vet inte om Besters noveller går att få tag på i bokhandeln, men om inte så finns de översatta till svenska i Jules Verne-magasinet så de borde finnas på bibliotek (se http://www.lysator.liu.se/~unicorn/sweden-sf/Bester,_Alfred.html för vilka nummer). Eller så kan du låna av mig, jag har två samlingar med alla hans noveller på engelska. Gräsliga omslag, men bra böcker.

    OK, Bester-predikandet slut! ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Söta Celsius? Ssslirigt :D

      Vad heter novellsamlingarna? Kollade Wiki men får inte riktigt ut det.. är Starlight: The Great Short Fiction en komplett samling? (innehåller samlingarna The Light Fantastic och Star Light, Star Bright).

      Gillar informationen massor!

      Radera
  6. Precis; det är The Light Fantastic & Star Light, Star Bright jag har. Jag vet inte om det är komplett, men alla bra noveller (såvitt jag vet!) är med där.

    SvaraRadera
  7. Fint, tack! :-) Hittade inte vilka noveller som ingick, får se till att skriva upp den eller de på boklistan

    SvaraRadera
  8. Jag blev så sugen på att läsa om novellerna att jag plockat fram böckerna ur hyllan; det finns lite nya böcker jag egentligen borde läsa först men just nu vill jag läsa Bester :-)

    Jag kanske inte tar alla utan nöjer mig med dem från 50-talet (det är då han var bäst tycker jag), men det blir några stycken ändå!

    SvaraRadera
  9. Härligt! ^_^

    Jag har verkligen inget som helst grepp om utgivningen i år..har så mycket gammalt att läsa


    Hur brukar du angripa novellsamlingar? Är förbaskat dålig på att återkomma efter jag lagt dem ifrån mig.

    SvaraRadera
  10. Novellsamlingar är knepiga tycker jag. Om det som här är noveller jag redan läst så är det enkelt: pang på, och om det är någon jag inte gillar så kan jag hoppa över den. Men om de är nya? Då blir det komplicerat. För om det är en riktigt bra novell vill jag ofta inte läsa en till direkt för annars kan jag bli övermätt och inte uppskatta dem som jag borde. Och då finns ju risken att jag glömmer bort boken när jag läser något annat. Men om novellen "bara" är bra kan jag glömma bort risken för övermättnad och sen bara plöja igenom de andra, och då brukar känslan bli ungefär "Det var väl OK" när jag är klar, men jag kommer inte riktigt ihåg novellerna. Om det är dåliga noveller är det enklare: Bläh, sluta :-)

    Så egentligen borde jag alltid läsa noveller typ max en handfull i stöten, och sen ha disciplin nog att inte glömma böcker. Men hittills har jag inte haft det, utom i undantagsfall, typ när det är så så fantastiskt bra att jag bara måste lägga undan boken, men jag kan inte glömma bort boken. Händer inte precis ofta!

    SvaraRadera
  11. Du fångar upp det väldigt bra :-) Särskilt det där med att inte läsa för snabbt så man läser förbi berättelserna, men ändå komma ihåg och ta sig tid att öppna boken igen. Speciellt om det är böcker jag äger själv för då kan jag ju alltid plocka upp dem "sen". Och har nästan alltid svårt att urskilja och fokusera på enskilda noveller i en samling (om jag inte läser om och då gör enskilda urval), det flyter ihop. Som regel är det i princip endast första berättelsen i antologierna jag verkligen minns.. eftersom jag läser om den varje gång bestämmer mig för att ta tag i boken.

    Stewe fick mig att äntligen ta tag i Books of blood förra året, och jag har väl läst tre-fyra noveller på ett år...ändå tycker jag väldigt mycket om dem.

    Annars kommer novellintaget just nu mest från Fruktans podcasts, och i motsats till romaner så gillar jag verkligen att få dem upplästa för mig, hellre än att läsa själv...men minns verkligen inte jota av berättelserna efteråt

    SvaraRadera
  12. Titta där, ett perfekt exempel på hur lätt det är att glömma novellsamlingar! Jag läste några ur Books of Blood för länge sen, gillade dem, men har sen helt glömt bort dem. Suck. Mer saker att notera i "Borde läsa"-listan.

    SvaraRadera
  13. Förlåt ;-) Blir näst på motiverad att införa ett försenat nyårs löfte nu; att klippa en novellsamling i månaden, har onekligen tillräckligt många olästa för det

    SvaraRadera