Stephen King: Under kupolen

Det här är den längsta boken jag läst sedan Talismanen i sjätteklass, och det var ungefär lika längesedan jag läste något annat av Stephen King. Utan hans tidigare böcker färskt i minnet så känns han just nu jäkligt överskattad, det här var knappast boken som får mig att ta upp författarskapet igen.


Boken handlar om den lilla staden Chester’s Mill i Maine som finner sig fångad under en väldig, osynlig och ogenomtränglig, kupol. Elen är bruten och man förlitar sig till bränsleförråden med propan för att hålla generatorerna igång så maten kan bevaras. Avgaser kan inte tränga ut, temperaturen höjs, läkare, brandkår och poliser (bagare, skräddare, snickare) befinner sig på andra sidan bron…uhm..kupolen. Det slår en rätt omedelbart att en uppochnervänd guldfiskskål inte är 1000 sidor fascinerande, och som ursäkt för att isolera invånarna en ganska passiv sådan.


I det stora hela en handling fokuserad på gruppsykologi, ett utnött ämne i sig. Ett annat konstaterande är att invändningarna Dean Koontz fick när jag skrev om Vad natten döljer i princip var desamma som jag haft nu, inkluderat retrievern (fast Under kupolen står sig ändå avsevärt bättre). De karikatyrartade figurerna står en upp i halsen. Det är inte enbart de extrema polerna mellan goda och onda, utan i större utsträckning en uppdelning mellan intellektuella och närmare efterblivna dumskallar. I sammanhanget förmätet, för att inte tala om förutsägbart.


Staden innehåller 2000 invånare i panik men gatorna är i större delen av boken tysta och folktomma, som att 1900 personer inte bryr sig om att försöka träffa sina anhöriga utanför, ta sig ut, gruppera sig.. utan sitter inne och tittar på tv istället (de är allmänt värdelösa på att ransonera resurserna) medan resterande 100 leker flugornas herre och driver staden åt skogen; utan intresse för att försöka utöka sitt stöd med fler för att få ledning.


Till bokens förtjänst går det inte att komma ifrån att det är välskrivet. Det höga sidantalet passerar ändå obemärkt fram till slutet (där det slår en att det här hade kunnat bli en riktigt bra novell på säg..tjugo sidor) . Man känner sig väldigt hemma i staden, lär sig gatorna och husen, för att inte tala om det riktigt häftigt höga antalet figurer man får följa...och omslaget är snyggt, bless its heart.


(Bra böcker, 2011)

9 kommentarer :

  1. Så synd att din återkomst till kingen blev ett sånt mastodontprojekt - som till på köpet inte föll dig i smaken.
    Vill du ändå ge honom en ny chans, kolla upp Flickan som älskade Tom Gordon, Desperation eller kanske allra mest Lisleys Story. Själv har jag skrivit om den sistnämnda bland annat här;
    http://stewe.blogg.se/2009/july/karlek-defekt.html

    SvaraRadera
  2. Fin recension..
    Lisley ligger faktiskt i en av mina åtkomligare boktravar, men boken verkar ju asjobbig =/ Ska se till att plocka upp den efter årsslutet..

    Hur tar man sig vidare i Oates djungeln? Jag har bara läst Djur

    SvaraRadera
  3. Jag gillar ju Lauren Kelly böckerna, men annars skulle jag starkt rekommendera Foxfire. Den är riktigt bra, om några unga tjejer som under "Det glada 50-talet" blir stämplade som ungdomsbrottslingar.

    SvaraRadera
  4. Hittade följande omdöme om foxfire "It wasn't bad. I have never felt compelled to seek more of her work. She kind of scares me." :)

    Tack för förslagen (och det är inte så att jag avvisat King, var mest bitter när jag skrev inlägget för att Kupolen var så tråkig..ser framemot att ta tag i böckerna du nämnt :))

    SvaraRadera
  5. haha, det låter som en ganska känslig person som har skrivit det där omdömet=)

    Jag har själv inte gett mig på kupolen, dels för att den är för lång och dels för att ingen verkar slå saltomortaler över att ha läst den om man säger så.

    SvaraRadera
  6. "She kind of scares me." :)"

    Den enes avsrkäckande bedömning är den andres beröm.

    SvaraRadera
  7. Hmm...jag onskade och fick den i julklapp. Har dock inte borjat pa den annu, men jag har stora forhoppningar. Inser dock, precis som du skriver, att storyn kanske inte racker for 1000, men det far vi snart se...

    SvaraRadera
  8. Jag hoppas förstås att du kommer att tycka om den ändå :-) Den är i alla fall väldigt lätttläst och sidorna går snabbt!

    SvaraRadera