Paul Auster: In the Country of Last Things

Anna Blume åker till Staden för att leta efter sin bror, som i egenskap av journalist åkt för att rapportera inifrån men nu varit försvunnen i nio månader, och vi läser hennes anteckningar från tiden. Hon inleder med att ge en beskrivning över gatorna och den (o)ordning som råder, och det tar ett par sidor innan handlingen börjar utveckla sig.


Staden har förlorat förbindelsen med omvärlden och slutat förnya sig; hemlösheten är över femtioprocent och ingen äger mer än de kan försvara. Husen vittrar sönder. Det föds inga barn i Staden men i gengäld kommer det ständigt in fler personer utifrån och ingen kan ta sig därifrån, så trots att dödssiffrorna ökar i allt högra takt blir det bara trängre. Inget produceras utan man lever på återvinning; gamla hushållssopor som samlas upp och säljs igen, medan själva stadens hålls igång av lik och avföring som utgör huvudbränslet. Kaoset är påträngande, men inte lika starkt som det grodperspektiv som ges av att befinna sig på botten och se upp mot de inrasade husvåningarna.


Det börjar gå upp för mig att jag läst så många av de här namnlösa melankoliastäderna nu att när jag väl når fram till Kafkas The Castle, som jag inbillar mig allt bottnar i, så lär jag fullkomligt hata den. På sätt och vis är det lite trist att som här börja författarbekantskapen med en bok som egentligen skulle kunna vara skriven av vem som helst, och på sätt och vis också är det då den upprepar sig hos så många, fast orka bry sig när det är bra. En skillnad mot tidigare böcker jag läst är att denna faktiskt känns som en plats för fler. Snarare än ett individuellt och isolerat helvete så är de flera som samlats och centralt ser man deras olika sätt att hantera situationen och ta sig framåt. Fullkomligt uppgivet förstås, men man kan ana en viss rörelse bland spillrorna.

8 kommentarer :

  1. Varför anger du titeln på Kafkas Das Schloss på engelska? ;)

    SvaraRadera
  2. Tack för rättelsen. Har nog aldrig kommit förbi titeln på tyska så den sitter inte i huvudet :-) (går det där ens att uttala? :S)

    SvaraRadera
  3. Jorå, "Dass schlåss" är jätteenkelt att säga, men vanligen använder man väl det svenska namnet på boken, Slottet. Har aldrig sett någon översätta titeln till engelska i en svensk text förut... det är som att fråga om någon har läst The Bible...

    Pis and sisons gritings! ;)

    SvaraRadera
  4. :-) Gillar inte titeln på svenska, det manifesteras som ett bestämt slott hos mig(kungaslottet). Medan det på engelska är utan anknytningar och kan vara vilka slott som helst. Liknande som "Staden" på svenska så klart är Karlshamn. I kombination med att titeln känns bättre med två ord än ett

    SvaraRadera
  5. Intressant. Det argumentet har jag aldrig hört förut. Man varför just engelska? Kafka var ju inte engelsman? Varför inte spanska, italienska, franska...?

    SvaraRadera
  6. Jo, en översättning är förstås inte bättre än en annan. Men det skulle kräva att jag kunde språken så ordanvändningen kom sig naturlig..prioritetsordning enligt minsta möjliga motståndsprincipen

    SvaraRadera
  7. Ja, nu kan i alla fall de som tror att du tror att Kafka skrev på engelska titta på kommentarerna och inse att fullt så illa är det inte! :p

    Annars associerade jag ursprungligen till den gode Wulfahariaz' syrliga kommentarer: http://wulfahariaz.blogspot.com/2011/12/julkalender-en-vecka-i-sander.html

    God jul på dig, hursomhelst!

    SvaraRadera
  8. Haha ^_^ Inte fullt så illa (den här gången)

    God Jul!

    SvaraRadera