Mare Kandre: Det brinnande trädet

Berättelsen börjar som en kuslig och bitande Lagerlöf saga; med en utarmad familj som förlorat två av sina pojkar och med häst och vagn ska färdas till kyrkogården. På den mödosamma vägen får de följe med en mannen i svart som kliver fram ur dikesrenen och åker med. Men den har också en karg råhet över sig som mer närmar sig Dahlströms verk.


Det är en väldigt tät och snårig (som i labyrintisk) skildring, mer av en dov känsla som förmedlar sig än tryckta ord; känslan av att man förlorat något. Figurerna syns som genom ett dis eller töcken; man ser att de rör på läpparna men hör inte vad de säger. Avståndet för att nå fram till dem blir bara längre som om man hela tiden håller på att förlora dem ur sikte och att de till slut kommer att lösas upp framför ögonen på en. En eterisk tröskelberättelse mellan tomheten och livet, där de kämpandes flackar fram och tillbaks.


Jag har inte kommit igång med läsningen av Kandre på riktigt än, mest för att jag vet att jag till slut bara kommer att ha uppväxtberättelser kvar och spjärnar emot. Bestiarium som är den jag läst satte sig verkligen men jag minns den som något ojämn (vet att jag fortfarande har de sista sidorna kvar i den från där jag ansåg mig färdig med historien). Denna är en betydligt kortare ensittnings-bok, som en utskuren delsträcka i en längre berättelse och således oerhört kompakt, så där så den tar andan ur en.


(Bonnier, 1988)


Hemsida: Mare Kandre -Det brinnande trädet

Andra som skrivit om boken: Bokmania

4 kommentarer :

  1. En man i svart? Och jag kommer inte ens ihåg det. Jag läste den här någon gång i slutet av åttiotalet, början av nittiotalet. Minns bara att hon hade ett helt mysko språk som jag inte hade sett någon annanstans.

    SvaraRadera
  2. De möter en rätt karaktärstypisk främling i början som hoppar upp och tar över tömmarna (fast jag lär ha glömt det om två veckor, men han utgör väl själva katalysatorn i handlingen)

    Hon har ett lite mysko språk, förvridet på något sätt som om det kom någon annanstans ifrån. Särskilt som här där alla har engelska namn som hindrar en från att miljöplacera den.

    SvaraRadera
  3. Jag har inte last den har, men jag blir onekligen valdigt sugen!
    Alskade hennes Quinnan och Dr. Dreuf, maste ta om lasa om den igen snart!

    SvaraRadera
  4. Jag kanske får läsa den näst då ? :-) Rekommenderar denna varmt!

    SvaraRadera