Juli Zeh: Fritt fall

Fritt fall har en flertydighet som åt ena hållet kan beskriva Sebastians öde; där han helt plötsligt står som ensamt vittne till sin sons kidnappning och med ett mord på händerna, medan sonen själv hör av sig kort därefter utan att ha minsta aning om att han skulle ha varit försvunnen.


Titeln kan även beskriva den utredande kommissarien Schilfs tillstånd, som på grund av en hjärntumör genomgår perioder av depersonalisering där tid och rum upphör; för vilken verkligheten som vi uppfattar den bara är ett gränssnitt, som då han drabbas av sin stundvisa yrsel löser upp sig framför hans fötter.


Det tyska originalet heter kort och gott Schilf, medan den engelska titeln Dark matter bättre speglar boken som kriminalroman och dess samtidigt teoretiska gestaltning kring kvantfysiken. Sebastian är fysiker och inbegripen i en diskussion om multiversum, där allt som är möjligt händer, och bokens handling kan härledas till the observer effect, med Schilf i egenskap av observatör. Flera teorier nästlar sig in och det blir underbart snårigt, inget i texten lämnas åt slumpen utan minsta detalj fyller sin funktion.


Återigen är det en bok som är väldigt tekniskt och kyligt berättad med känslan av ett juridiskt fall, en berättelse utan patos som i slutändan leder fram till ett avgörande i form av skyldig eller inte skyldig. Som teoretiskt verk rekommenderas den varmt för läsare av Scarlett Thomas böcker. Zeh har till och med samma ovana att återanvända sina meningar från en bok till annan men annars en mycket snitsigare och mer kirurgisk språkton, med beskrivningar som konstfullt lockar en till sig.


(Weyler, 2009)



Andra om boken:Bernur Bokbloggen SvD

2 kommentarer :

  1. Zeh verkar ha fått dig fast. Ska du läsa alla hennes böcker?

    SvaraRadera
  2. Jag har bara örn och ängel kvar av de översatta men det blir en paus tills jag lånar den. Kan läsa lite mer av Sjón så länge O:-)

    SvaraRadera