Joann Sfar: Lille Prinsen

Lille Prinsen är för mig, tillsammans med Alice i Underlandet, boken som slår ut all annan konkurrens.  Nästan så att det känns obegripligt hur någon alls lyckats skrapa ihop självförtroendet till att försöka sig på en egen bok efter att ha läst dem. Båda är de sådana som visar sig innehålla helt olika historier varje gång man slår upp dem, första gången jag läste Lille Prinsen var total upplösning. Så nu när jag läser serieboken (den är inbunden så album känns fel) vet jag inte riktigt om det är jag eller berättelsen som har förändrats.

Med tanke på hur länge jag gått och väntat på utgivningen av den här serieversionen har det dröjt oförskämt länge till själva införskaffandet. Det här kunde förstås ha gått hur katastrofalt som helst men jag tycker det är en grym representation. Det är rätt länge sedan jag läste berättelsen sist och det känns alltid märkligt att få en annan persons tolkning så konkret framför sig i bild. Istället för ett förstummat "åååh" av förundran som under den där första läsningen känner jag mig nu lite förkrossad (men fortfarande förundrad).

I min läsning av originalet så fanns där faktiskt en liten prins och han var verkligare än någonting annat i boken, här är det väl mer tveksamt. Författaren som tidigare utgjorde ett bortbleknat ramverk i mina visualiseringar har här tagit över fokuset. Detta känns samtidigt helt rätt, då det blir mer av ett hyllningsverk. Motsägelsefullt så är prinsen på sätt och vis ändå mer levande nu, då han är väldigt uttrycksfullt avbildad. 

det ska vara på svenska förstås..
En ren återgivning av en bok till serie kan jag tycka är fullkomligt poänglöst. Detta är en väldigt trogen återgivning men får ändå, med små förskjutningar, historien att kännas ny (och väldigt sentimental!). Bilderna gör den till ett eget verk där man äras att ta del av serieskaparens vördnadsfulla tolkning, snarare än att bli skriven på näsan av den.




Andra som har läst: Simon säger

6 kommentarer :

  1. Jag vet, en riktigt bra tolkning av boken.

    Om du inte läst någonting mer av Sfar, prova till exempel Rabbinens katt (finns på svenska) eller Klezmer (finns på engelska, förutom originalfranskan förstås!). Jag gillar honom skarpt, och likaså hans parhäst Lewis Trondheim :-)

    SvaraRadera
  2. Att jag inte läst Rabbinens katt än... har den men misstänker att det kan ha varit skrivstilen som gjorde att det kändes för ansträngande och schasade in den i bokhyllan, eller om det var för att det var en serie. Köpte den nog för "katten" i titeln.. :) Ska förstås läsas nu

    Är Klezmer en fullständig berättelse med slut? Och har du läst "vampire loves" med? :)

    SvaraRadera
  3. Vad tyckte du om bilderna? De ser moderna ut. Lille prinsen är väl en gammal klassiker? (Jag har inte läst originalet ens, trots att jag vet att det är många som gillar den).

    SvaraRadera
  4. Tycker väldigt bra om bilderna, de är vassa! De skiljer sig helt från originalets naiva vattenfärgsillustrationer (alltså, jag kan inga bildtermer alls), som förstås är fantastiska de med. Olika men båda bra! Läs boken först, det är en liiiten bok men oändligt stor ändå :-)

    SvaraRadera
  5. Klezmer: Njae, är mer en pikaresk; saker händer, människor flyttar, serien slutar. Så nix, inte avslutad, men charmerande bok!

    Vampire Loves: Första Sfarboken för mig, så den är åtminstone så pass bra att jag letade upp allt jag kunde hitta av honom ;-) Men jag måste nog läsa om den för att kunna säga något mer; det var länge sen jag läste den. Och sen är det ju roligt att läsa om en Sfar-bok jag har glömt :-)

    SvaraRadera
  6. Låter onekligen som ett bra betyg :) Fastnade för vampire loves när jag bildgooglade den. Klezmer ser också väldigt bra ut så lär nog skaffa den med någon gång, fast gillar speciellt de här kontrasterande färgsättningarna som fanns i Prinsen och det där raspiga (troligen inte rätt beskrivet)

    SvaraRadera