Cornelia Funke: Spökriddaren och hans väpnare

Jon miste sin far när han var fyra år. Nu är han elva och i samband med att hans mor skaffat sig en ny karl skickas han iväg på internatskola i Salisbury. Här finns en katedral, kyrkogårdar, öppna heder och förstås Stonehenge som ligger bara ett stenkast bort. Som på alla gamla Engelska skolor är man aldrig långt ifrån ett spöke. Vilket Jon snart får erfara när fyra hängda ryttare jagar honom över skolgården, ropandes hans mors flicknamn och med löften om att de allt ska komma åt honom.

Till hans hjälp kommer flickan Ella, som är den enda eleven som känner till att det spökar på riktigt på skolan, och den avlidne riddaren William Longspee.


Interaktionen med bakgrundsfigurerna och Jons intonationer i beskrivningarna av dem går, liksom väderförhållandena, väl ihop med Jons bitterhet över att ha blivit i vägskickad från hemmet. Boken är berättad i första person, vilket ger den där känslan av muntlig återgivning som passar spökhistorier så bra. Det är en riktigt myskuslig historia som tar sig desto längre in i boken man kommer, även om den tog ett par kapitel att komma in i är det sen inte en död minut där efter att den har tagit fart. En utmärkt höstbok för regniga och mörka kvällar! Stämningens förhöjs bara ännu mer utav Freidrich Hecelmanns vackra färgillustrationer som finns med. 



Andra som har läst boken: Eli läser och skriver
Andra böcker av Cornelia Funke på bloggen: Bläckhjärta

4 kommentarer :

  1. Verkar vara en fin bok. Känner mig lockad av bilderna du manar fram och illustrationerna.

    SvaraRadera
  2. Den är fin.. :) go illustrationer

    SvaraRadera
  3. Jag har bara last Blackhjarta av henne tidigare, men den gillade jag. Den har verkar bra, kanske man skall ge den en chans?

    SvaraRadera
  4. Det tycker jag! Denna är enklare än Bläckhjärta vad jag minns, historien är sluten när det kommer till plats och miljö. Men har en tematisk täthet som känns igen, när det gäller att fånga upp den rätta andan

    SvaraRadera