Ayn Rand: Och världen skälvde. Första boken - utan motsägelse

Boken är väl något av Do androids dream of electric sheep?s raka motsatts. Om man utgår ifrån att vi människor skulle ha blivit inhumana känslorobotar i samband med maskinernas framväxt, så anses det här som höjden av perfektionism att få bli en maskin.


Det händer inte ett skvatt i den här första delen, annat än att en järnväg byggs och att Rand ber större delen av världsbefolkningen att dra åt helvete…i princip. Hennes avsikt ter sig vara att påvisa filosofins betydelse för en individs livsföring, men häcklar samtidigt en stor del av de äldre filosoferna och påstår att de skapat ett depraverat samhälle där deras teser används som tomma klichéer och följs i blindo; således mer precist med avsikten att övertyga oss om att just hennes uppfattning är den rätta. Mest föraktat är medborgarnas rädsla för sin tillvaro, medan det väsentliga är att vara förnuftig och målmedveten.


Boken som är uppdelad i tre delar exempliggör den filosofi som Rand senare kom att kalla och utveckla som Objektivism. I grunden talas det om ett rationellt egenintresse där den egna lyckan avgör det som är gott och moraliskt riktigt, var och en ansvarar för sig själv och tar sig fram av egna krafter …i sammanhanget känns det märkligt att samtliga av hennes figurer är arvingar till industrimagnater, kanske för att visa på en drivkraft trots att de inte "behöver" göra något men det skär sig mot kritiken om rädda invånare när de lever med så olika förutsättningar.


Som skönlitterär bok skapar den förståss sina egna premisser, här är allt lagt och givet på förhand. Ett enkelriktat spår fritt från hot och motgångar; visst gör samhället sitt bästa för att försöka förstöra för dem men det ligger inte i berättelsens essens att låta sig ruckas . Utan tillstymmelse av intrig med andra ord och dialogerna känns många gånger som monologer i form av konstruerade propagandasketcher. Redan efter den här första delen känns boken ohemult lång, men utan tvekan är den intressant.



7 kommentarer :

  1. Hej,

    Du har fått en blog award från mig. Kolla in på www.matmedkarro.blogspot.com

    Mvh Karolina

    SvaraRadera
  2. Rolig bild. Alla tror att de genomskådar världen. Jag också.

    SvaraRadera
  3. Jo. Tillräckligt för att veta att vi har fel i alla fall ;-)

    SvaraRadera
  4. Jag har nog lättare att förlåta Ayn Rand för hennes IMHO sunkiga filosofi än för att hennes böcker (och framförallt "Och världen skälvde") är så urbota tråååkiga. Varför kunde hon inte bara skrivit fackböcker som presenterade hennes idéer istället!!!

    SvaraRadera
  5. Haha! Ja den var verkligen tråkig, men jag är säker på att det hinner ta sig i de två delarna jag har kvar... =/

    Har precis börjat på "Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla" och den är verkligen roligare! Fram tills hon uppdagar sina egna slutsatser av resonemangen inte helt dum..fast märkligt att kalla det objektivism när hon skriver saker som att man bara ska ta åt sig filosofier som man är villig och förmår att leva efter

    SvaraRadera
  6. Nja, antingen har du inte förstått eller så väljer du att inte förstå. Av en väldigt stor ensemble av karaktärer så är enbart tre stycken arvtagare av stora företag. Två av dem är syskon som är varandras raka motsatser och den tredje är en egen kategori i sig.

    Hon belyser människor som tagit sig från botten till toppen och de som är på toppen och som försöker hålla sig kvar där genom politiska maktspel och manipulation av lagar.

    Och i hela det här tumultet försöker hon visa på att det som oftast skiljer på människor är deras livsåskådning och filosofi.

    Hennes människoideal är inte att man ska vara som en robot utan en människa som styr sig själv enligt sitt förnuft. inte sina känslor (som hon menar har sina rötter i ens förnuft - eller bristande sådant)

    Vilket för det mesta visat sig stämma. Det kommer allt mer forskning inom psykologi (och framförallt positiv psykologi) att det som styr människors beteende och som skiljer de emellan är deras inre trossatser, m.a.o. livsåskådning, och att detta styr hur vi tolkar och handskas med världen vilket i sin tur styr våra känslor.

    Och så var det med det :)

    SvaraRadera
  7. Jo, det var förstås min högst subjektiva läsning.

    Nu var det ett tag sedan, och jag har inte börjat på uppföljarna än så jag känner inte att jag kommer ihåg boken tillräckligt väl för att varken bemöta eller bekräfta det du säger. Men,

    En "effektiv" människa som styrs enbart efter förnuftet brukar väl ses som resultatet av att maskinerna tagit över vad som tidigare var människans arbetsuppgifter, och det här idealet kom väl med maskinernas framväxt. Man befarade väl just att människorna skulle bli mer robotlika för att vara konkurrenskraftiga ?

    Beträffande det här med livsåskådningar så uppfattade jag hennes åsikter som rätt binära, antingen delar man hennes filosofi eller så har man fel? Självklart har ens livsinställning en avgörande roll för ens agerande och hur man hanterar olika situationer, men det betyder ju inte att ett sätt skulle vara bättre än ett annat på det sättet hon framställer det.

    Ens agerande och reaktioner formas till stor del av tidigare erfarenheter och upplevelser som ligger i det undermedvetna tror jag, oftast har man väl inte medvetet valt sin livsinställning och det är inte bara att anamma ett nytt tankesätt bara sådär, utan mer av en process som varar genom hela livet


    Tack för din kommentar! Den gjorde mig glad, det är alltid kul att få in fler läsningar än mina egna :)

    SvaraRadera