Aki Irie: Rans magiska värld 1


Nu när Eater och En kopp kaffe till har avslutats har Ordbilder påbörjat utgivningen av två nya mangaserier; Aomanjuskogen samt Rans magiska värld. Det är med ett visst pirr i magen jag tar mig an dem. Förlagets mangautgivning består av serier som annars är ganska okända och var och en brukar de ha sin egna distinkta stil och prägling. Som exempel finns ingen av titlarna översatta på engelska.

Rans magiska värld handlar om tioåriga Ran Uruma som bor tillsammans med sin pappa och sin storebror. Rans mor i sin tur är fortfarande något av ett mysterium men hon verkar vara en gudinna av något slag, en fri själ som gör sporadiska och oanmälda besök hos sina barn, men inte särskilt långvariga sådana. Ran och hennes bror har ärvt en del av deras mors magiska förmågor, även om dessa ännu är relativt outvecklade. De klarar däremot inte av att trolla utan sina särskilda hjälpmedel. Just Ran behöver ha sina gymnastikskor på sig. Hennes nöje är annars att förvandla sig till en vuxen kvinna, men hon är fortfarande lika otyglat obetänksam och ivrig i sin framfart vilket ofta slutar med plåster och blåmärken.


Än så länge är det för tidigt att säg vart historien är på väg men den har sina udda inslag; mest utmärkande borde vara Rans omedvetna förförelsekraft när hon utnyttjar sin kvinnoform till att som vuxen fritt kunna undfly hemmet och ge sig ut på egen hand.

Så här långt sticker handlingen inte ut tillräckligt för att fånga in mig, men tecknarstilen däremot är väldigt skarp och tilltalande. Som vanligt får jag här lust att ta tag i saken och lära mig teckna, så jag utvecklar någon form av ordförråd att röra mig med i seriebeskrivningarna. De är vackert prunkande med mycket rörelse i. Särskilt de gånger naturelementen tar sig in, eller då bilden zoomar ut och fångar upp rummen, vilka gärna överöses av detaljer. Bilderna tar upp mycket plats och uppslagen känns ofta behagligt sprängfyllda; flera uppslag har bilder där karaktären bryter sig ut ur serierutan, vilka ger mig rysningar av välbehag varje gång. För min del räcker den snygga stilen nog så väl.




Smakprov 
Tidigare inlägg om Ordbilder: En kopp kaffe till

3 kommentarer :

  1. Hej, tänkte bara säga att Eater inte heller finns på Engelska. Den finns utgiven på franska och italienska men har aldrig getts ut i ett engelsktalande land.

    SvaraRadera
  2. Tack för rättningen! Jag ändrar :)

    SvaraRadera
  3. Har alla fem delar av En kopp kaffe till kommit ut på svenska, eftersom utgivningen har avslutats? Eller sålde den för dåligt?

    SvaraRadera