Stephen Fry: Skriva historia

Boken är en alternativ historia grundad i det inte helt nyfunna tankeexperimentet "Vad om Hitler aldrig fötts?"


Michael håller på att skriva en doktorsavhandling kring Hitlers barndom, men i en av akademikerna inte helt uppskattad prosaform. Han lyckas dock fånga professor Zuckermanns intresse, som har ett egenintresse för tiden.


Boken följer två spår som turas om; Michaels liv byter av med den historia han skrivit ihop om Hitler (som jag antar någonstans på vägen lämnar uppsatsen och övergår till en historisk skildring av det nya andra världskriget, logiken i boken brister lite för mig så jag vet inte riktigt vad som händer där).


Handlingen innefattar en tidsresa som på intet sätt får den att te sig bättre; jag har dock inte så stora problem just med själva resan bort i tiden som jag har med efterverkningarna. Här är en man som efter sin uppväxt i England alternerar historien, varefter han vaknar upp i en tid där han istället är Amerikan. Det enda han minns är märkligt nog sitt Engelska ursprung i livet innan förändringen, som vid det här laget aldrig borde ha inträffat. Att han överhuvudtaget existerar i tiden efter gör att det brister med mig, men även det där med att en av livstrådarna borde falsifieras, båda alternativen borde inte vara sanna (att han själv påpekar saken senare ger ingen räddning, då det aldrig ges något egentligt försök till en hållbar förklaring )


En av de intressantare delarna av boken är spänningen mellan humanister och naturvetare ( en konflikt om vem som gör mest samhällsnytta); som i inledningen uttrycks mellan Michael och hans sambo som är biotekniker, men tråden tappas bort så småningom, liksom så många andra. Överlag känns tanketrådarna som kastas ut otillfredsställande och aldrig riktigt fullföljda, större delen av historien känns långsökt och sällan övertygande.


Ett av styckena som ändå satte sig är det där Michael ska försöka gissa vilka som bar purpurtriangeln i koncentrationslägerna. ”En märklig lek, eller hur? Att försöka tänka som en nazist. Man måste försöka komma på en massa nya människor att hata […]”. Andra tillfälliga inslag, som den subtila skillnaden i Engelska och Amerikanska uttryckssätt som diskuteras är en ren fröjd.


Men jag blev något besviken på den här boken. Inte för att den är direkt sämre än någon annan, men den hamnar långt ifrån Lögnaren som jag tidigare har läst av Fry. Här finns stundvis intressanta meningar och observationer, men det är svårt att hitta någon egentlig poäng som fångar mitt intresse boken igenom; efter första halvan har min hjärna totalt vägrat följa krigsskildringen och läser bara in vartannat kapitel, slutsträckan sänker den bara ännu mer.




Andra som skrivit om boken: Dagens bok

6 kommentarer :

  1. Trist att den inte var så bra som du hade väntat dig. Det låter ju onekligen som ett originellt upplägg!

    SvaraRadera
  2. Den är fortfarande läsvärd, särskilt om man är ett fan av Stephen Fry; fast hans andra böcker verkar roligare.

    Mestadels känns det som om tankeexperimentet, själva idén i sig, varit roligare för författaren att leka med än försöken att sy ihop det till en övertygande handling

    SvaraRadera
  3. Fry är ju skön annars, följde hans naturprogram på teve för ett tag sen. Bara torr engelsk humor kan lyfta ett besök hos komodovaraner till asgarv.
    Boken låter dock inget vidare, men fick mig att tänka på en av de första Koontzböcker jag läste, där en snubbe reste i tiden och skulle döda hitlers föräldrar. Tror jag.

    SvaraRadera
  4. Han är underbar :) Just Last Chance to See blev jag också lite besviken på iofs (eller har han varit ihop med varaner i nåt annat?), tyckte det var väldigt mycket Fry och lite djur i den serien. Fortfarande kul förstås, men avgudar honom i Qi och Jeeves och Wooster. Har bara hunnit med en av hans böcker tidigare, så vet egentligen inte hur stadig han är som författare (den var grym iofs).

    Mmm, de fifflar med hans föräldrar här med. Tycker det där tidsresemotivet är rätt trist. Koontz har legat länge i läslistan, vet inte varför jag inte nått fram dit...

    SvaraRadera
  5. Tyckte koontz var fantastisk i första böckerna jag läste, men lessnade snabbt på hur varje story och huvudperson verkade följa nån sketen mall.
    Ska jag ändå rekommendera någon får det nog bli Väktare, som jag minns som en finfin läsupplevelse.

    SvaraRadera
  6. Jag har anmält mitt intresse för Vad natten döljer som kommer ut i höst; ska försöka se till att hinna med Väktare innan dess så mina chanser att få en positiv början på författarskapet ökar :-)

    SvaraRadera