Ninni Holmqvist: Enhet

Samhällsskildringen i boken är begränsad till de umbärliga; barnlösa och obehövda män och kvinnor i 60 resp. 50 års åldern, som blivit omplacerade och förda till enheten. Vad som hänt utanför som föranlett det stora behovet efter barn tas inte upp, men klart är att individen saknar egenvärde och endast finns där för att tjäna samhällsnyttan. Förutom stämplingen som egoistiska samhällsparasiter väcker de även en viss skepsis hos de behövda, då de ses som illojala och oförmögna att känna empati för andra. På enheten erbjuds de en lyxtillvaro, fri mat och shopping, eget rum och får ägna tiden åt att följa upp sina intressen. För många av dem är det första gången de upplever en gemenskap med andra, och under förutsättningen att alla befinner sig i samma sits finns där ingen konkurrens eller inbördes tävlan utan man stöttar varandra. De verkar även befriade från de socialt konstruerade regler som gäller utanför, och, om man bortser från det faktumet att de är konstant övervakade och inte får lämna anläggningen, inskränkningar. Under vistelsen, som i regel inte varar längre än ett par år, är de försökskaniner på väg till slakt och utsätts för kontinuerliga experiment inför den annalkande slutdonationen.


Språkmässigt är boken inte så imponerande och jag frågar mig ofta hur samhället utanför är konstruerat så att det här skulle vara en effektiv och lönsam metod. Projektet känns ogenomtänkt, vilket på sätt och viss ökar känslan av personernas slit och släng värde. Boken hinner växa mycket på en under den första hälften och blir snart väldigt intressant. Personerna är ganska tråkigt porträtterade men tar inte allt för mycket plats; utan framförallt är det anläggningen och dess konstruktion, syfte och inverkan som fångar in en, de frågor som väcks och återspeglingar från samhället.


(Norstedts, 2008)




Liknande böcker: Oönskad Tjänarinnans berättelse

Andra som läst boken: Bokhora Camillas boklåda Kulturdelen

2 kommentarer :

  1. Inte bästa boken jag läst, men jag gillade den. Intressant och hemsk tanke!

    SvaraRadera
  2. Det var så jag kände med :)

    SvaraRadera