9 Augusti

  "Vad tror du händer med det vi skriver här som är politiskt inkorrekt eller tabu? Tror du det förstörs?"
  "Nej", svarade han bestämt. "Allt bevaras och arkiveras."
  "Hur kan du vara så säker på det?"
  "Dels för att vi lever i en demokrati, och i en demokrati är yttrandefriheten en av hörnpelarna; utan yttrandefriheten rasar den ihop. Därför är det otänkbart att förstöra litterära eller konstnärliga verk för att innehållet inte stämmer överens med samhällets normer och värderingar. Alltså tas även det politiskt obekväma tillvara och arkiveras, antagligen i någon underjordisk gång under Kungliga biblioteket i Stockholm. Dels därför att människan är ett samlardjur, en dokumentationsfanatiker, som tvångsmässigt bevarar allt som överhuvudtaget går att bevara åt eftervärlden. Livet och tillvaron har inget värde i sig. Vi betyder ingenting, inte ens de behövda betyder någonting. Det enda som verkligen är värdefullt är det vi producerar. Eller rättare sagt: att vi producerar - exakt vad det är vi framställer spelar egentligen mindre roll, bara det går att sälja eller arkivera. Eller helst både och."


Till det där sporadiska samlandet av samlande-citat, ur Enhet av Ninni Holmqvist

5 kommentarer :

  1. Boken: I boken omhändertas de umbärliga, ensamstående och barnlösa utan betydande position i samhället, vanligtvis författare och konstnärer, litterära bokläsare. På enheten får de fritt ägna sig åt sitt skapande, fram tills alla deras organ är skördade eller de tas ur bruk genom något medicinskt experiment. Troligtvis når inget av det de gör ut utanför.

    SvaraRadera
  2. Enhet är en väldigt bra bok med ett skrämmande tema. Tänker även på Never let me go, där de har ett forum för barnens teckningar och poesi. Barnen tror att det de gör sparas för att bedöma kvaliteten på deras själar.

    SvaraRadera
  3. Har sneglat på Never let me go många gånger men inte skaffat den än :) Nu blir jag bara mer övertygad om att jag vill läsa den, och otroligt nyfiken!

    Människans skapandebehov i dystopier är väldigt intressant tycker jag (i vardagslivet med förstås). Både som existensberättigande för att bekräfta att man finns (och den utradering av ens identitet som sker när man inte får lov att uttrycka sig längre) och som en skvallrande spegel av ens tankar

    SvaraRadera
  4. Jag tyckte väldigt mycket om Never let me go, men vet de som inte var lika entusiastiska. Gillade även filmen som kom nyligen även om den (givetvis) inte var lika bra som boken, men den fångade stämningen som jag mindes från urprungsberättelsen.

    Tänk om man kanske skulle ta och läsa om Enhet.

    SvaraRadera
  5. Kände inte till att den kommit som film, tack för tipset :)

    Har inte så många sidor kvar i Enhet nu, kan redan tänka mig att läsa om den

    SvaraRadera