Rikki Ducornet: Fläcken

Det är sent 1800-tal i frankrike, där inget händer på slump utan allt är ett budskap från gud eller djävulen. Charlotte har fötts med ett harliknande födelsemärke på kinden. Ett arv efter sin mors syndelser (hennes faster). Ondska förseglas bäst med sädesvätska (exorcisten). Jag är hemsökt av en tarvlig längtan med... vällustiga avsikter! (abbedissan). Efter att på impuls ha svalt glas blir Charlotte till slut sänd till ett, något depraverat, nunnekloster för att bli fri från ondskan hon bär på.


Och sedan gick alla till sängs – knöliga hålor som var tillstängda på tre sidor och hade ett draperi vid fotändan, grogrunder för kronisk sömnlöshet och mardrömmar om kvävning, men ändå bevisat skyddade från friare, tjuvar, vampyrer och voyeurer. Sedan släcktes alla lampor, utom en, för syster Purissima lät sin vara tänd medan hon klädde av sig bakom sängdraperiet.


Alldeles för farsartat vilket försätter handlingen i en märklig obalans, tills den är nära på tillintetgjord. I mitten av boken känns handlingen mest som en fasad, den kommer och går lite som den vill, vilket gör den svår att förhålla sig till under läsningens gång. Historien finns där men de burleska inslagen är för fåniga. Som ett satiriskt menageri med religiösa fanatiker gör sig boken fortfarande väldigt bra.


Sphinx 2007

The Stain 1984

Översättning: Kristoffer Noheden

235 sidor


Första meningen: Kristus hänger ovanför hennes huvud.


Inga kommentarer :

Skicka en kommentar