kg johansson: feedback

Boken skiljer sig från de två jag läst tidigare och är mer karaktärsdriven, med fler trådar och parallella händelseförlopp att följa. Även om den inte är lika teoretisk som de tidigare så är den biten knappast bortglömd; mer innästlad och styckevis. Ett framtidsscenario där teknologin är nertonad i bakgrunden, eller rättare sagt så handlar boken om ett ämne som tar plats.


Som Feuerzeug skrev så får man Gibson vibbar emellanåt, vilket alltid är någonting bra och som även Frukost i skymningen gav. Intressantaste nytillskotten är utveckling av AI:s som skett, som är i stånd att studera och läsa av människors reaktioner och humör och förutse hur de kommer att agera. Där finns bijouteri i form av singelsmycken och dylikt som registrerar puls och adrenalinnivåer, som signaleras utanpå kroppen genom att smyckena ändrar färg. Japans inflytande har ökat vilket märks inte minst i den nya jargongen bland ungdomsgängen. Den sämre samhällsutvecklingen (inte för att den andra var särskilt bra); grupperingarna och främlingsfientligheten som fortsatt öka.


Där är i huvudsak två gäng, ett med blivande hifuheddos och ett med raber, svennar och nysvenskar, som stöter på varandra allt för ofta på gatorna; inte de värsta bråkmakarna i staden men i övergångsfasen. En brygga börjar konstrueras när gränsöverskridarna Malin och Samir blir ett par som får försöka övertala de andra att lägga undan hatet och fördomarna. Samtidigt har sångaren i det populära Retro-bandet Feedback gått under jorden och i horisonten finns en stundande samförståndsgala.


Det gjordes en liknelse i boken med en skenande oljelastbil i brant nedförsbacke, som kan appliceras på händelseförloppet. Ungdomarna är spelpjäser som hetsas emot varandra av krafter de är omedvetna om. Flera trådar stegrar handlingen och vävs in i varandra med en ofrånkomlig kollision då stämningen slår över till att bli mer hotfull och hetsig, speciellt när den nya syntetiska innedrogen Lime börjar cirkulera.


Det blir lätt lite väl mycket och övertydligt när händelserna ska förklaras, klichéerna för uttalade, men man glömmer dem kvickt när man fortsätter läsa. Framförallt fastnar jag för hur man riktigt känner av stämningen, de lugna stunderna som byts ut mot okontrollerat kaos som bara kan gå åt ett håll. Och i feedback-tråden finns massor att tänka på, kedjeeffekten och efterekona våra handlingar får, hur våra beteenden möter varandra och får gensvar.


Wela 2011
419 sidor

Första meningen: Lugna dig nu, tänkte hon.

2 kommentarer :

  1. Ooooh, nu blev jag ju ännu mer sugen på att läsa den! Jag gillar verkligen hur KG Johansson verkar utforska de mer filosofiska aspekterna snarare än teknologin.

    SvaraRadera
  2. Jag med! Frukost i skymningen ligger närmare Googolplex, både i stil och omfång (mina egna favoriter). Denna är mer "bokig" av sig

    SvaraRadera