Lars Jakobson: Vännerna

Vännerna är en svår roman att återge. Den är oerhört informationstät och jag har svårt att fånga in alla trådar till en helhet. Hursomhelst tror jag handlingen här kan ses som underordnad, men för det inte betydelselös. Men framförallt så är det en väldigt intressant bok, närmare en essäroman, som tar upp mycket som mina egna tankebanor ofta fastnar i; såsom frågan om kollektiv skuld och det ständiga ”jag”-befästandet hos oss individer, tillsammans med diverse andra beteenden. Boken erbjöd mig många nya vinklar och funderingar. Jag har svårt att ge ett omdöme kring huruvida jag tyckte om den eller ej, men jag fann den väldigt läsvärd och jag har haft den fullkomligt inetsad i huvudet under läsningen. 

Entreprenören Janis Rokka klamrar hårt fast vid sitt förflutna och sin identitet, till den grad att han börja spela in och dokumentera sitt liv och sin omgivning för att kunna återskapa sig själv. Han har låtit resa ett Citadell i Kymlinge, ett högteknologiskt imperium som avbildar Per Albin Hanssons huvud. Citadellet övervakar invånarna samtidigt som det är en datacentral för Rokkas insamlade information, som upprätthåller hans person i en form av överfört medvetande (Rokka i person är avliden). Vilket utgör handlingens nodpunkt. Inledningsvis talar boken om konsumtionssamhället, rädslan för döden, tekniken som en förlängning att kompensera våra begränsningar med.. ett uppbyggt samhälle som domineras av solipsistiskt tänkande och vilket, allt sammantaget, resulterat i segregation och övergivna åldringar, Vänner™ som holografiska projektioner.. &c.

I bokens kärna hitta vi en diskussion om humanism, det mänskliga, som möter det materiella och mekaniska. Handlingen äger rum i en alternativ nutid, där samhället har utvecklats i samma riktning men med en förskjutning. Världen här är högteknologiskare och kontrollsamhällets rötter djupare, en extremare version av vår tid, eller kanske vart vi är på väg. Frågan om mänsklighetens essens ställs mot teorier om AI:ns vara eller icke vara. Tekniken är ju skapade av oss människor, gör det den mänsklig?..är vi det? Ett problem jag har med boken är just att frågorna och reflektionerna ersätter varandra innan jag själv är klar med dem, och det kräver ansträngning att försöka hålla fast alla bitar i huvudet och inte låta dem slinka undan medan boken byter spår. Kände mig rätt vilsekommen emellanåt, men den är mångbottnad och jag är positivt inställd till böcker som spelar på ett större utrymme än avståndet mellan pärmarna.


Bonnier 2010
512 sidor
Första meningen: GENOM PER ALBINS kupolformade skalle gick en gång besökarna, lika många som den store mannens tankar.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar