Robert Louis Stevenson: Treasure Island

Det här är förstås boken som gäller om man är på jakt efter läsning med piratetude, och man lär sig alla ord man behöver inför 19 september.


Inledningsvis slog den luften ur mig, så där som en riktigt bra bok gör efter att man låtit den vänta på tok för länge och väl börjar på den (med 20 års höga förväntningar på sig or so). Denna är just sådär fantastiskt bra, vilket nog är grunden till att jag kände mig rätt kräsen efter att Hawkins och resten av besättningen ombord på skeppet Hispaniola väl nått fram till skattkammarön, och större delen av boken förvandlades till en högmodig pojkfantasi.


Inte ens när Hawkins paddlar runt i havet under 40 sidor blir det uttalat tråkigt; men boken lever på sina detaljerade beskrivningar och nersupna pirater, medan vatten mest är vatten och även om det tar emot att medge så blir vissa delar av boken lite väl långdragna. Jag är heller inte så förtjust i att boken återges i efterhand och det här ramberättelse tjafset, för mig deggenerar det boken till enbart en skröna/berättelse och distanserar mig ifrån det som händer, det får allt att kännas så banalt på något vis.


Inledningsvis ter sig Hawkins mest som en skral springpojk som blir upplusad av de pirater som gästar föräldrarnas bar; sen går pappan bort och hans "poor old mother" tvingas sköta det skuldsatta värdshuset på egen hand. Piraterna är efter dem och pojken är fullkomligt maktlös... ett par månader senare räddar han en hel besättning (… om man bortser från de som dör förstås) och överlistar den ökände Long John Silver och hans män på ren skär tur.


Jag menar inte att ta ifrån pojken den där friheten, men det blir inget kul när han tar över. Det förvånar mig hur ojämn boken är; med tillfälligt dryga och dåligt underbyggda utflykter där jag helt enkelt inte hänger med på vad författaren håller på med. Berättelsen hade varit så mycket bättre om den bara stramats upp och kortats ner några sidor, med mer spänning i konflikterna.

White's 2010 (1883)

256 sidor

Första meningen: Squire Trelawny, Dr. Livesey, and the rest of these gentlemen having asked me to write down the whole particulars about Treasure Island, from the beginning to the end, keeping nothing back but the bearings of the island, and that only because there is still treasure not yet lifted, I take up my pen in the year of grace 17--, and go back to the time when my father kept the "Admiral Benbow" inn, and the brown old seaman, with the sabre cut, first took up his lodging under our roof.


2 kommentarer :

  1. Jag insag att jag faktiskt aldrig har last den, bara texter om den. Vore kul att lasa och om jag gillar eller ej.

    SvaraRadera
  2. Den är riktigt bra och dess skavanker står man lätt ut med! :)

    SvaraRadera