156 sidor in i 1Q84

Det kommer nog att dröja innan jag läst ut de här så jag skriver kort ner mina första reflektioner. JL på Bokhora tyckte starten var trevande, vilket jag reagerade på för jag tyckte redan från början att det här var min favoritstart. Det kan förstås vara för att jag fastnar allt mer för Murakami för varje bok jag läser, och hittar stämningen mer omedelbart nu än vad jag gjorde i början.


Jag kan inte säg vilka böcker jag gillat bäst, men Norwegian Wood har mina favorithuvudpersoner och jag myste verkligen till bikaraktärerna i Kafka på stranden. Jag fastnar för hur de alla är ihåliga och sökandes, lever i sin egna nisch av samhället och själva drar upp tiden varje morgon. Fågeln som vrider upp världen blev jag väldigt förtjust i men det av helt andra anledningar (, den enda intressanta personen i Sputnikälskling försvann ju så jag vette tusan vart den boken hamnar någonstans).


Hur som helst gillar jag Murakamis språkton mycket bättre nu, och än så länge är handlingen alldeles underbart subtil. Boken börjar med Aomame som klättrar över ett staket; jag har nog alltid gillat böcker som börjar så för då vet man att det är förändringar och nya perspektiv på gång, välbehaget från de första kapitlena spred sig genom hela kroppen. Kan inte minnas att det är någon av hans böcker som jag har längtat tillbaka till som den här efter att jag lagt den ifrån mig. Fortfarande är jag väldigt förväntansfull på hur historien kommer veckla ut sig.

2 kommentarer :

  1. Jag har faktiskt aldrig last nagot av Murakami. Det verkar som nastan alla gillar honom, sa det kanske ar en hint om att jag borde prova?

    SvaraRadera
  2. Ja, jag vet då inte. Han känns ju överhypad som få, fast det är jag kanske inte riktigt rätt person att säg .. ;) (tror inte du skulle bli besviken :))

    SvaraRadera