Sjón: Fisk och kultur

Återigen möter vi i Sjóns berättelse en man med idéer; denna gång en åldrad sådan vid namn Valdimar Haraldsson. Haraldsson står bakom tidskriften Fisk og kultur, där han plitar ner sina tankar om sambandet mellan nordens fiskkonsumtion och folkets överlägsenhet. En högdragen typ och det är inte undra på att gudarna vill spela honom ett spratt. Han bjuds tidigt i berättelsen ombord på lastfartyget M/S Elizabet Jung-Olsens jungfruresa med slutdestination Georgien. De når fram till Norge under påskhelgen där de väntar på skeppslasten; eftersom det är röda dagar finns ingen manskraft i hamn. I väntan på att få styra vidare berättas ombord historien om Jason och Argonauterna, berättaren själv påstår sig lyssna till en träflisa från just själva skeppet Argo.


Vi rör oss i 1900-talet första hälft och språket är än en gång högst levande och ålderdomligt, doften av gammalt trä och havsvatten tränger ut ur sidorna. Sjóns språkton utgör verkligen en trollbindande berättarkonst och jag uppmanar till att man tar sig an boken en dag man har tid för att slå sig ner och läsa hela (den är inte så särskilt lång). Den här gången förlorar man sig som läsare fullständigt i den muntliga traditionen och mytologins värld, där gudar och människor lever tillsammans.


Alfabeta 2007

Argóarflísin (2005)

Översättare: Ylva Hellerud

155 sidor


Första meningen: Jag, Valdimar Haraldsson, var tjugosju år fyllda när jag gav ut första numret av en tidskrift om mitt stora intresse: sambandet mellan fiskkonsumtion och den nordiska rasens förträfflighet.


Inga kommentarer :

Skicka en kommentar