Shane Jones: Light Boxes

Berättelsen handlar om en by som försöker slå sig fri från Februari, en besjälad månad som samtidigt antagit en personlig gestaltning. Invånarna har varit fast i månaden över åttahundra dagar nu och all flygning, vilket tidigare varit bybornas stora glädje, har förbjudits (fåglarna faller till marken, pappersdrakarna får ingen vind och ballongerna slås ner). Depressionen har bitit sig fast i invånarna och barnen har börjat försvinna. En flock ballongflygare i fågelmasker inleder ett upprop där de planerar att göra sig av med månaden; en process som inleds med försök som att gå klädd i sommarkläder och försöka lura månaden att tro det är sommar, och senare i desperation övergår alltmer till en krigföring.

Det är ett visuellt och förtvivlat drömlandskap som håller på att brytas ner. Texten i sig är vindlande och experimenterar med skiftande perspektiv och fonter. Samtidigt är det en metafiktiv berättelse skriven av den nedgångna Februari som försöker uttrycka sin kärlek för sin fru, the girl who smelled of honey and smoke, och visa henne det ljus som fortfarande finns inom honom men inte kommer ut, I wrote a story to show love, and it turned to war.

Det är egentligen ingen jättebra bok, men det är mest en språkgrej jag har som hindrar mig från att tycka om den på riktigt (den där släta engelskan som känns likadan oberoende av författare). Jag gillar dock den metaforiska världen och kreativa leken mycket.

Penguin 2010
147 sidor

Första stycket (inte helt likt):
Thaddeus

We sat on the hill.
We watched the flames
inside the balloons heat
the fabric to neon colors.
The children played
Prediction.




Inga kommentarer :

Skicka en kommentar