Poppy Z Brite: Utsökta lik

Poppy Z Brite har mer eller mindre levt i mitt medvetande de senaste sex-sju åren - sedan jag läste Pål Eggerts artikel i samlingen I nattens korridorer. Men jag har inte kunnat välja ut någon bok att börja med. Det föll till slut på Utsökta lik helt enkelt för att den numer finns i svensk översättning.


Utsökta lik är något av en dödsdans, som föds ur en kärlekshistoria mellan två manliga seriemördare. Man kan riktigt känna rytmen när man läser och där finns en puls som skapas i skiftningarna av att befinna sig inuti och utanför huvudpersonen Andrews huvud, i våld – och tortyrscenernas efterdyningar.


Framförallt är det här ett visuellt och estetiskt verk. Boken inleds i första person och drar genast med sig läsaren som medbrottsling; istället för att få händelserna berättade för oss ser vi dem genom Andrews ögon och sinnesförnimmelser, precis som hans offer tvingas man till underkastelse. Själva handlingen är väldigt kvick, som ett par urklippta scener som flashar förbi ens medvetande.


AIDS är en förekommande sjukdom som inte bara gör handlingsförloppet ofrånkomligt utan verkligen genomsyrar bokens sidor ut till läsarens fingertoppar, bredvid motiven av nekrofili och kannibalism. Stämningsmässigt får jag en bild i huvudet som tar form som något av en krock mellan Shadowrun (minus en och annan orch…) och David Hackl.


Eggert beskriver Brites miljöer som ”[…] ett alkemiskt äktenskap mellan hedonistisk hänryckning och underförstått hot om ond bråd död, mellan Dionysos och Thanatos.” och tar upp h@ns förkärlek för att skildra sinnliga njutningar i sina texter; såsom lukten och smaken av olika maträtter. Jag tiger mest... Utsökta lik blir ofrånkomligt grotesk framåt slutet (det är den förstås från första sidan men mer så), men det är en fantastisk och väldigt kraftfull resa av upplevelser.

h:ström 2009

Exquisite Corpse (1996)

Översättning: Felice Maurer

233 sidor


Första meningen: En man tröttnar ibland på att bära allt världen lägger på hans axlar.


16 kommentarer :

  1. Oj, den lät lite väl utförlig för min smak...får man fråga om du läste boken med ett lätt illamående?

    SvaraRadera
  2. Det tog ett tag innan den inledande paralyseringen släppte, men lätt illamående är nog en underdrift och man bli något omtöcknad.. :)

    Jag brukar vara väldigt känslig, men tyckte samtidigt inte att denna var så farlig...på sätt och vis fastnar man i det, man befinner sig mitt uppe i scenerna och tänker inte riktigt på att reflektera över situationen

    Men den är väldigt utförlig! En varning är nog på sin plats

    SvaraRadera
  3. Själv blir jag närmast småsugen när jag läser Poppy. Hmm- människokött är kanske inte så dumt ändå...

    SvaraRadera
  4. Jag får lov att ursäkta min okulinariska aptit, jag är vegetarian.. ;)

    SvaraRadera
  5. Apropå förstameningar så gillar jag denna!

    SvaraRadera
  6. He he, hade glömt att du var vegetarian. Då är jag mer imponerad av att du läste och gillade "Utsökta lik"...

    SvaraRadera
  7. Jag tänkte en del på det där den första tiden, tror det var någon bok som diskuterades i svenskan men minns inte vilken. Då var jag mer intresserad av att testa, det störde mig att folk åt djur så obekymrat men tyckte tanken på att äta människor var något av det värsta de kunde tänka sig.

    SvaraRadera
  8. Åhåhå, pål skickade sin recension till mig för något år sen och då blev jag sugen på lite Poppy. Tydligen föll det i glömska igen, jag borde skämmas... Detsamma kan sägas om Gillian Flynn som jag också är grymt nyfiken på.
    Så många böcker, så lite tid.

    SvaraRadera
  9. Gillian Flynn? :) Berätta mer!

    SvaraRadera
  10. Tyckte förresten att det här var en väldigt bra beskrivning av romanen:

    "istället för att få händelserna berättade för oss ser vi dem genom Andrews ögon och sinnesförnimmelser, precis som hans offer tvingas man till underkastelse."

    SvaraRadera
  11. Ja, det är väl det..det kom ur att du tog upp Andrews tämjning av Jay.

    Brukar normalt sett slå bakut när man försöker ta sig in i min skalle fast lämnade över till Andrew rätt lättvindigt, reflekterade inte ens över det förrän då

    SvaraRadera
  12. E-J;
    Det var den här recensionen som gjorde mig snuskigt sugen på Gillian Flynn;

    http://bokstavlarna.wordpress.com/2010/12/22/morka-platser/

    SvaraRadera
  13. Ser förresten att Flynns debut Sharp Objects finns på svenska som Vass Egg.
    Bibblanbesök nästa, pank som en moskésork.

    SvaraRadera
  14. Känner igen omslaget (och nu det är jag som skäms för att inte ha läst en enda bok av Oates än:), jag får ha den i huvudet ett tag.

    Finns många skäl till att låna böcker på biblioteket, kan inte komma på så många till varför man ska köpa dem... Själv blir jag knäpp, det känns lite som en lobotomering och allt jag läst försvinner när jag måste lämna tillbaks en bok, försöker komma ur det där

    SvaraRadera
  15. Till en början kände jag att fy fan ska jag behöva läsa all detaljerad homosex (e råhetro), men efter ett tag kände jag mig rätt så road av de o skratta en hel del åt dem på.ett roligt sätt. Morden va mycket brutala o påminde rejält om diverse mord från American Psycho.. Har läst mycke vridna böcker men tyckte denna va skitbra verkligen!! Jag rekommenderar denna till er som gillar gore.. Till er bokpoliser kan jag rekommendera bajsboken som e en barnbok för barn som fins att köpa i närmsta bokhandel..

    SvaraRadera
  16. Skrattade? Det gjorde inte jag :-) Kul att boken blev en positiv överraskning!

    Jag har fortfarande mycket kvar att utforska inom gore-genren. Gissar att du har läst Fjärilen från Tibet redan? Annars skulle jag tipsa om den

    SvaraRadera