Haruki Murakami: Fågeln som vrider upp världen

Toru Okada är arbetslös, hans katt försvunnen och snart även hans fru. Vissa av motiven som dyker upp i boken återspeglas senare som ett eko i Kafka på stranden; japans förflutna under det andra världskriget, katterna och ödehuset… I boken är flera kortare berättelser invävda som lägger sig som skuggor och snärjer in en i labyrinten, vilka kommer att förvrida skeendet till en ytterst surrealistisk historia. Jag gillar att tänka på brunnen som dyker upp i boken som en referens från Alice i underlandet, en annan kan urskiljas i användandet av episodiska kapitelrubriker (tycker om spänningen mellan de båda verken på det hela taget).


Det äldre japans efterskalv knyts på ett outtalat vis ihop med Torus öde och för med sig en metafysisk anblick över jagets gränser, början och slut. Sidokaraktärerna i boken avlöser och byter plats med varandra i sina entréer, och förhållandena mellan dröm och verklighet sammanfogas som sidorna i ett möbiusband. Var går gränsen mellan en person och en annan? Beroende på lösning, vilken påverkan har vårt gemensamma arv på de vi är.


På samma sätt som KPS är boken upplagd som ett pussel, men hur bitarna passar ihop är här mer outtalat och bokens närmare oöverblickbara omfång ger en diffusare historia. Liksom Murakamis andra böcker utgör identitetssökandet en stor del av boken och Okada är maktlöst domesticerad inför de flöden han drabbas samman med.


Jag älskar verkligen boken, men där ligger fortfarande en barriär som distanserar sig mig från den. Till viss del tror jag den består mycket av obekanta kulturella referenser och att jag läser en översättning, men mest beror det nog på att jag fortfarande letar efter en grej i hans böcker som jag inte hittat än; vad det nu är som saknas för att de ska kännas fulländade.


Kulturradion i P1 cirklar om boken och inleder den 21/3 kl.14:25, efter 150 sidor lästa. Jag kommer förmodligen att lyssna, men är samtidigt lite rädd för att få den sönderpratad. Är det några av er som kommer att blogga efter inslagen?



Norstedt 2008

ねじまき鳥クロニクル (1997)

741 sidor


Första meningen: Jag stod i köket och kokade spaghetti när det ringde.

6 kommentarer :

  1. Distansen även jag upplevde i början av boken tror jag hängde ihop med huvudpersonen Toru. Snubben är rena teflonet som hänger upp sin existens på vardagliga rutiner. Lägg tillexempel märke till hur han ofta refererar till sig själv som "normal" och sina vanor, sexliv etc som "normala".
    Perfekt uttänkt på ett sätt, då boken handlar om någonting annat än bara en person, kass på ett annat sätt då man har svårt att få någon bindning till Toru.
    Däremot blev jag helt tagen av brunnepisoden och fick en annan bild av honom.

    SvaraRadera
  2. Det här är nog min favorit av de murakamiböcker jag läst, men om man ska tala om en perfekt murakamibok så borde väl "Sputnik älskling" vara en sådan.

    SvaraRadera
  3. Jag tyckte också mycket om brunnupplevelsen. Okada var väl rätt loj, men det var nog nödvändigt för att resten skulle få fäste och balansen i boken inte skulle tippa över. Som med de tidigare böckerna jag läst så är det de enskilda episoder jag fastnar i, fast jag kan inte riktigt befästa det till några specifika karaktärer det blir mer min egen upplevelse.

    Jag tror jag förstår hur Sputnik älskling skulle kunna ses som den perfekta, åtminstone är den mer harmonisk och tajtare. Vissa scener tilltalade mig mycket i den men handlingen däremellan tyckte jag faktiskt var rätt trist, jag saknade den där förvridningen som Fågeln och Kafka har (de delar där den fanns var de jag gillade).

    Men nu saknade jag o andra sidan tonen som fanns i Sputnik, vill ha båda! Sen tycker jag hans böcker samspelar bra med varann och blir bättre ju fler man läser

    SvaraRadera
  4. Stewe: Det är väldigt intressant med Toru som en icke-karaktär. Man kanske kan sätta det i relation till nyckelfågeln, som han ju också tagit smeknamn efter, och det som händer. Att det han ändå gör är just att "vrida upp världen", eller dagen och strömmarna av händelser som följer. (afterthoughts, fast jag vet inte heller vad jag menar än)

    SvaraRadera
  5. Det var ett inslag om Murakami i Godmorgon Världen idag, kanske inte så mycket nytt om man redan är väldigt inläst, men ändå intressant tycker jag. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=438&artikel=4434062

    SvaraRadera
  6. Tack för tipset! Jag tycker det känns intressant men samtidigt väldigt märkligt att höra andra prata om hans böcker, den egna läsningen blir så personlig att det är som om de pratar om en helt annan bok än den man själv har läst. Hela hypen känns surrealistisk

    SvaraRadera