Joe Abercrombie: Man bör förlåta, bok 1

"Man bör förlåta sina fiender, men inte förrän de är hängda."


Efter den tidigare introduktionen har berättelsen nu börjat röra på sig. Glokta, Logen och West kämpar med egna utmaningar i var sin ände världen och börjar ta form allt mer efter situationerna de hamnar i; en uppfriskande polaritet av goda uppsåt, misslyckanden och otillräcklighet där förhållandena blir övermäktiga och tärande. Fortfarande tar den härligt bittra och skarpa humorn övertaget, med ett ökat inslag av maktspel och frustrationer som börjar utvecklas i lägrena.


Framåt slutet av första boken, Det lockande stålet, fick jag problem med att hänga med i handlingen, att påbörja fortsättningen över ett halvår senare gjorde det förstås inte lättare. Det är rörigt med arméer och karaktärer som jag inte alls minns när de hakade på, och det är först efter de första hundra sidorna jag lyckas nästa upp trådarna igen. Nu har jag hyfsad koll på karaktärernas positioner igen, men är fortfarande inte riktigt klar över vad det är de pysslar med och varför de gör det. Men läsningen är väl värd!


Efter de inledande kapitlenas hinder fortsätter böckerna att växa, det är mindre dötid och utläggningar av sceneri och, framförallt, karaktärspresentationer nu. Istället fastnar man i deras olika belägenheter, som är väldigt lockande att följa. Tur nog kan jag påbörja den andra volymen med en gång, detta blir mer av en ”halvvägs-kommenterar” då boken inte känns avslutad förrän jag hunnit med den med.


Damm förlag 2010
Before They Are Hanged (2007)
286 sidor

Första meningen: Förbannade dimma.



Fler som har skrivit om boken: Stewe


2 kommentarer :

  1. Nej, själva världen och krigsstrategierna är väl inte det som frenetiskt får mig att vända blad...
    Men så svårt att hålla reda på karaktärerna har jag inte, de är ju så spännande personer.
    Nästa volym är ännu bättre, själv har jag redan bokat nästa bok som släpps i mars=)

    SvaraRadera
  2. Kommer inte på just vilka nu, men bruden som är med Glokta bl.a. missade jag helt när hon dök upp, minns bara Ferro som kvinnlig anslutare.

    Ja, de är störtsköna karaktärer! Ville skriva kärv en massa gånger, men Pål hann först.. :D

    Härligt, Hoppas han inte sjabblar sig nu utan har ett bra avslut :)

    SvaraRadera